Image Map

29 okt. 2010

In memory of


Idag är det 1 år sedan vi förlorade en vän.

Tomas och jag befann oss i Stockholm över helgen på minisemester. Var tänkt som en semester där vi skulle återfinna lugnet och reda ut tankarna som snurrade så hos oss. Tomas hade precis fått beskedet att han blivit varslad och skulle bara jobba året ut sen stod han utan jobb för första gången i livet.
Året i helhet hade varit tungt och jobbigt. En utdragen cirkus med vattenläcka, försäkringsbolag och installation av nytt värmesystem, min mormor insjuknade i cancer och flertalet misslyckade försök att bli gravid. Kändes som att vi behövde komma bort ett tag, skingra tankarna och ladda batterierna. 

Sista dagen i Stockholm, ett par timmar innan vi skulle köra hem kom samtalet... Samtalet som man aldrig är beredd på oavsett vem det än gäller.
Han var borta för att aldrig mer komma åter. Det var svårt att ta in som sanning, vi hade bägge svårt att tro på det, ville inte tro på det, kunde inte tro på det. 
På en grusparkering vid Kungens kurva berättade jag för Tomas,  beskedet om att en av hans bästa vänner inte längre fanns i livet.
Tårarna strömmade på oss bägge två. Tårarna som symboliserade så mycket, sorg, besvikelse, hat och kärlek. Hur kunde han? Varför? Alla de frågor som vi aldrig kommer att få svar på men som alltid kommer att finnas där. 

Det blev en lång resa hem. Himmelen öppnade sig i ett skyfall den kvällen, som om den grät tillsammans med oss. Som för att visa sin sympati... 
Hela vägen hem satt vi och pratade om honom, grät för honom och skrattade åt goda minnen om honom. Väl hemma kändes det bara som ett stort svart hål inuti... 

Jag klarade in av att gå till jobbet dagen efter, i 2-3 dagar satt jag bara här hemma och grät. Stirrade ut i tomma intet och grät. Slutade med att jag blev sjukskriven för att kunna bearbeta allt det jag kände.
Tomas var starkare än mig, han jobbade på. Tror han var tvungen att jobba för att kunna fortsätta fungera.  

Minns att jag tyckte det var konstigt att det var jag som tog så illa vid mig av detta, det var ju inte "min" vän utan Tomas. Vi hade träffats, umgåtts, käkat middag, varit ute tillsammans men jag kände honom inte så väl. Det var Tomas som hade jobbat ihop med honom, umgåtts med honom och kände honom på riktigt. 

Efter 2 veckor fick jag svar på varför jag blivit så apatisk, jag var gravid. Vi väntade barn mitt i all denna sorg! 
Det blev svårt att förhålla sig till denna nyhet och vara genuint glad för det, tidpunkten var ju så fel... Samtidigt som det var efterlängtat, det var ju detta vi ville. 

Det sägs att varje gång ett liv släcks så tänds ett nytt.
Jag vill gärna tro att det var så det var för just oss. Att vår väns bortgång tillförde ett nytt liv i min mage, på nåt sätt känns det lättare för mig när jag tänker så. Hans bortgång blir inte lika meningslös på nåt vis... 

Att tiden läker alla sår är inte sant, vissa sår läker aldrig men de blir mindre.
Vi pratar fortfarande om honom men idag kan vi göra det utan att börja gråta. Idag kan vi istället tänka på allt det positiva och skratta åt härliga minnen. Men det finns fortfarande dagar då tårarna inte är långt borta. Ingen av oss har raderat honom från telefonen eller MSN.
Tar vi bort honom där så är han borta för evigt, på riktigt. 

In memory of

Johannes Dahlander
13 mars 1985 - 29 oktober 2009

Vi saknar dig!

/Lela

28 okt. 2010

En fullt normal och vanlig dag...


...har det varit idag. Inget spännande alls någonstans och då har jag ändå letat både bakom knuten och i garderoben. 
Vi har matat, bytt blöja, klätt på oss, knött in oss i bilen, hört misstänksamma ljud, packat ut oss ur i bilen och ytterkläderna, bytt blöja (som visade sig vara falskt alarm), varit och handlat, åkt hem, ätit lunch, matat lite till.... 
Med andra ord precis som vilken annan dag som helst. 

Skulle nästan kunna tro att jag är lite deppig vilket jag inte är, bara lite ensam och uttråkad tror jag. Tomas kommer hem senare än vanligt ikväll då han varit i Stockholm över dagen så det är lite tomt här hemma. 

Äsch, jag har inget vettigt att berätta så jag kan likväl sluta med att försöka låta intressant... 

/Lela

27 okt. 2010

Faderskapsbekräftelse


Igår var en stor dag för oss, Tomas blev pappa även på pappret!! Inte en dag för tidigt! (dock inte vårt fel, den enda handläggaren som tydligen finns i Karlskrona bestämde sig för att ta X antal veckors semester utan att någon annan tog över hennes arbetsuppgifter?!)
Är en märklig känsla att sitta i ett kalt, opersonligt myndighetsrum och svara på ganska intima frågor som om det inte var konstigare än att fråga var mjölken står på Maxi. 

Tomas underskrift på bekräftelsen ska bevittnas av två personer, intyga att han skriver på av egen fri vilja. Så när det var dags för detta så hämtade handledaren upp två stycken kollegor, Tomas skriver under, de skriver under, tackar för sig och går. När det är dags för mig att skriva under samma bekräftelse så var jag lite distraherad, var lixom upptagen med att försöka amma en liten bökig bebis samtidigt;) Självfallet skriver jag under i fel ruta!! Jaha, nehä, det var bara att göra om hela proceduren igen. 
Skriva ut ny blankett, kalla upp två stycken nya vittnen och skriva under på nytt. Denna gången är jag mer nogrann och skriver under i rätt ruta, pust!
Man kan ju inte vara bäst jämt, eller?;) Efter detta så är det iallafall färdigt, Tomas har blivit pappa för andra gången till samma bebis! Inte lika känslosamt denna gången som den där eftermiddagen den 31 juli dock:)
Efter att ha skjutsat tillbaka Tomas till jobbet tyckte William att vi på något sätt var tvungen att fira hans pappa. Sagt och gjort, vi köpte honom en liten present:

William valde "Världens bästa pappa" örngott
  
/Lela

Bilder säger mer än tusen ord.


De senaste dagarna har familjelivet prioriterats högre än bloggen vilket är anledningen till de bristande uppläggen. 
Att jag även har haft fullt upp med ärenden och möten gör ju sitt till. Därför blir detta inlägg mer en bildkavalkad än långrandigt textinlägg.

Helgen har gått i mysighetens tecken.
är det mamma eller William som myser mest tros?
   
Lekstund, leken för dagen: vem kan hålla ögonkontakt längst?
   


Ett träningspass hanns oxå med, börjar bli riktigt stark och stadig
   
Har nu avslutat mitt symaskinsprojekt för denna gången. Världens finaste pyjamas är nu förlängd så fötterna får plats i den. Vet inte om det är sonen eller pyjamasen som var oproportionerlig, armarna var på tok för långa men påsen räckte inte till om fötterna. Detta har vi nu ordnat bot på genom att som sagt förlänga påsen så den kan användas ett tag till. 
Sy i stretchtyg var inte den mest briljanta idéen som någonsin slagit mig men lyckades efter lite om och men.
Sydde även färdigt hans påslakan som tidigare saknade ett matchande örngott, men inte nu längre=)

  
Så här lycklig är man när man sytt färdigt:)
   
/Lela 

22 okt. 2010

Tyckte jag var roligt=)


Igår när Lovisa, jag och William kom hem hit från besöket hos frisören så går jag till brevlådan för att hämta dagens skörd. Bland all reklam ligger det ett handadresserat brev till mig från landstinget. 
-Kolla vad skumt, säger jag till Lovisa.
-Den som har skrivit detta har precis samma handstil som mig!
För det var skrämmande likt min, Lovisa höll med. 
Undrar vad det är för brev, sällan man får brev från landstinget som är handadresserat... Hmmm.

Går in och öppnar brevet och får se att mitt personnummer står på insidan av kuvertet, börjar bli lite misstänksam för även det är väldigt likt min handstil...

Plockar upp brevet och läser, det är en inbjudan till återträff från föräldragruppen på MVC (Vi träffas ju regelbundet men detta är en träff med den barnmorskan som ledde utbildningen oxå).
Inser då varför handstilen är så väldigt lik min egen, det är ju jag som skrivit adressen!! Bland de sista träffarna så fick vi varsitt kuvert där vi skulle skriva vår adress så barnmorskan senare bara kunde lägga ner inbjudan och skicka iväg till oss allihop. 
Det finns alltså ingen mystisk dubbelgångare där ute med en kopia på min handstil, känns betryggande;)
Vi fick oss ett gott skratt iaf när sanningen uppdagades och mitt minne hann ikapp mig;)

/Lela

Resultat


Så här blev resultatet från gårdagens frisörbesök:

   
   
Blev nöjd, lite förändring och det tycker vi om när man sett likadan ut de senaste 10 månaderna... Vet däremot inte om jag kommer lyckas få till det lika snyggt själv. Kommer definitivt inte att orka platta det så här fint varje dag;)

Måste ju självklart lägga upp bild på vår nya fina micro oxå;)

   

Fick beskedet på värderingen av huset igår oxå, det var ett bra och glädjande besked=)! Bergvärmen har betalat sig helt enkelt.

Än så länge idag har det inte hänt mycket här hemma, tog en lång sovmorgon då William sussade så gott så vi har inte hunnit med mycket mer än att äta frukost bägge två. Men det känns helt OK för vi har inga måsten idag=)

/Lela

21 okt. 2010

Vecka 41-42


Fredagen 15:e oktober.

Föräldragrupp, denna gången var jag där både på rätt tid och på rätt dag=)
Passade även på att väga William, resultatet: 6450 gram.

Lördagen 16:e oktober.

Hela familjen iväg på en liten tur runt Vedeby-Lyckeby. Kikade på lite möbler, svårt att hitta nytt soffbord och TV-bänk som vi tycker passar in hos oss.
Fika på Matkult.
Tomas på firmafest och jag åkte hem till pappa/morfar och spenderade kvällen där istället för själv hemma.

Söndagen 17:e oktober.

Bjudna till Kalle, Emelie och Alvin på lite middag och fika. Agerade hjälp för att äta upp resterna från deras 1-års kalas för Alvin.
Jag åkte iväg och solade på kvällen sen var det mys i soffan för hela slanten.

Måndagen 18:e oktober.

Babyrytmik på Mariagården. Lurade med mig Annika, Julia, Catharina och Leonard på en promenad till babyproffsen. Mycket trevligt och härligt väder=)

Tisdagen 19:e oktober.

Efterkontroll på MVC kl 8. (Väldigt tidigt för både William och mig men vi fixade det). Jag blev godkänd och William charmade häcken av alla barnmorskorna, förmodligen som alla nyfödda små knyten gör när de kommer dit och visar sig för första gången=)
Värdering av huset. Får svar på vad huset är värt senast i slutet på nästa vecka, håller tummarna för att det värderas för lite mer än vad vi gav för det. Hade varit skönt att få ner topplånet lite grann, bergvärmen får bevisa sig som en bra investering!

Onsdagen 20:e oktober.

Babyträff hemma hos Leonard. Precis lika trevligt som vanligt med massa snack och en klocka som snurrar alldeles för fort. Tiden bara flyger iväg när vi träffas...
Fika med Lovisa på 3G, oxå trevligt precis som vanligt=)
Kommer hem och möts av en alldeles ny skinande RÖD micro som faktiskt får lov att stå i köket. Så nu kanske jag slipper riskera att stoppa lunchen i tvättmaskinen fler gånger;)
Badtime för lillkillen och sedan familjemys i soffan framför TV:n med en sprakande brasa, kvalitetstid!!

Torsdagen 21:e oktober.

Äntligen lyckats få tag på familjerätten så i nästa vecka kommer Tomas att vara laglig pappa till William!=)
Har en bokad klipptid kl 14 som jag ser fram emot! Får se om jag gör rätt i det eller inte när jag kommer därifrån i eftermiddag;)

/Lela 

14 okt. 2010

Det ska börjas i tid


William fick vara med pappa Tomas och kompis Martin och spela TV-spel en stund ikväll. Tills dess att de kom till mörkare och otäckare banor (hur mörkt och otäckt nu Toystory 3 kan vara) för då blev han ledsen och började gråta!
Fick komma ut till mamma och titta på vanlig TV istället=)

nu börjar det bli lite väl otäckt
   
/Lela

Triss i bedrifter



Den 12:e oktober 2010 var en alldeles speciell dag!
Det var dagen William satsade allt på ett kort och visade prov på fenomenala framsteg. Varför portionera ut det när man kan göra det samtidigt och därmed ha det gjort verkar vara hans motto.
Vad har han lyckats åstadkomma som är så speciellt kan man ju då undra...
Jo det ska jag berätta!

Började med att jag la honom på mage på golvet vilket inte händer så ofta då han inte tycker det är kul och oftast börjar gråta. Men inte denna gång.  Istället  så resar han ordentligt på nacke och ligger stadigt kvar så och tittar sig runt för första gången. Bara det var ett happy moment=)

Rätt som det är rullar han över och lägger sig på sidan och med en liten liten knuff på benet som hjälp så ligger han hux-flux på rygg!!=)
Stolt som man blir börjar jag applådera åt honom och han fattar mest ingenting;) Tänker att det var ju helt galet duktigt gjort av honom men var nog mest en "olyckshändelse".
När Tomas kommer hem så var han ju tvungen att testa honom och lägger honom åter på mage på golvet och då rullar han runt helt SJÄLV inte en utan TVÅ gånger!!
Så han kan den lille parveln om han bara vill, det var alltså ingen olyckshändelse.
Att han sen totalvägrat att göra om det efter det vet jag inte om det beror på att han tycker det är onödigt nu när han visat att han kan eller att vi velat fånga det på film. Men försöken fortsätter och lyckas vi så kommer resultatet att läggas upp=)

Som om inte dessa bedrifter var nog så överraskade han oss ytterligare lite senare på kvällen genom att greppa runt något annat än våra fingrar för första gången.
Detta har han fortsatt att göra så det har vi kunnat få med på bild.

Barba Flinck var bäst utformad för detta uppdrag:)
  

Nu kan man leka titt-ut med sig själv:)
   
Så det blev triss i bedrifter den 12:e oktober 2010.

  • Resa nacken och stödja sig ordentligt liggandes på mage.
  • Rulla runt från mage till rygg.
  • Greppa leksaker för första gången.
Snacka om häftig dag med massa upplevelser för första gången!!=)

Tänkte även bjuda på en bild hur det kan se ut hos oss en vanlig kväll i soffan framför TV:n.

   
/Lela

Vilse i pannkakan


Stressa in i duschen, klä på mig själv, göra mig iordning, mata lillkillen, byta blöja, ta av pyjamas, sätta på vanliga kläder, mata lite till, ner i vagnen och ut genom dörren. 
Snabb promenad bort till BVC, in genom dörren, upp med hissen, in på avdelningen för att pusta ut...
Jag hann och har faktiskt 5 minuters marginal.
Varför är inte dörren in till konferensrummet öppet? Varför är det bara jag här, så tidig är jag väl inte? För visst var det idag vi skulle på föräldragrupp?

Tar upp almanackan lite kaxigt bara för att dubbelkolla (ytterst sällsynt att jag tar fel dag/tid när jag är bokad på nåt).
Hehe, hrmmm... knäppa killens overall igen, bädda ner honom i vagnen och utföra samma procedur som innan fast baklänges.
Var ju för fanken imorn kl 14 jag skulle vara där!!!!! Är alltså en hel dag förtidigt ute...
Vilken tur att Tomas hade möte på jobbet och inte kunde komma idag, annars hade jag ju lurat iväg honom helt i onödan;)

Ja ja, inget ont som inte har något gott med sig. Kom ju ur mina myskläder, fick handlat på apoteket, frallor i affären samt en skön promenad.

Imorn gör vi om alltihop, gör om gör rätt=)

   

/Lela

11 okt. 2010

Inte riktigt som planerat.


Efter Williams sovrekord inatt så blev det inte mycket sömn under dagen, behövs inte när man sover så många timmar i sträck och tydligen lagrar energin i nåt veck på låret någonstans...

Men på eftermiddagen rann energin för lillkillen iväg och det började bli ganska kinkigt här hemma.
Mat dög inte, sova dög inte, sjunga och dansa inte heller... Så efter middagen bestämdes det att vi skulle ut på en långpromenad hela familjen, då borde han ju somna en stund iallafall.
Icke sa nicke... Var ute i 1½ timme, gick runt hela östran och det ända som intresserade William var hans giraffer i vagnen. Stora, stora ögon som var vidöppna där nere i vagnen... Men han var lugn, tyst och nöjd hela promenaden så det var mysigt.

När vi är på hemväg och har typ 2-3 minuter till ytterdörren då, Då orkar han inte kämpa emot längre. Somnar som en stock, promenaden fyllde alltså sitt syfte om än med lite senare resultat än vad jag hade planerat;)

Krävdes dock inte mer än en sömnpaus på 10 minuter för att vara på gott humör igen hela kvällen. Efter mat, mys och kel i soffan slocknade han sen vid halv 10 så det ska bli spännande att se om han kommer att sova hela natten inatt igen. 

/Lela

Wunderbar=)


Här kommer bilden som ger svar på uttrycken "stel som en planka" och "sitta som en hösäck". 
Fått tillåtelse av mamma Tina att publicera Izak, tackar vi för så alla som läser bloggen får ta del av denna helt underbara bild!!=)


William the planka & Izak the påse
   
/Lela

inte en, inte 3, inte 6....


inte 8 utan 10!
Vad kan nu denna fullkomligt ologiska talserie betyda?
Jo det är Williams sovrekord! Hela 10 timmar sussade killen natten till idag... Helt jävla galet!

Det som är det värsta/bästa med det är att jag till slut fick väcka honom för att han skulle hinna äta innan vi gav oss iväg på den sedvanliga babyrytmiken. Så jag har inte en susning om hur länge han hade kunnat sova om jag bara låtit honom vara... 
Trodde inte det var sant när min mänskliga väckarklocka Tomas väckte mig imorse kl 7. Tänkte att jag måste ha glömt att jag var uppe inatt och matade honom men mina bröst tog mig snabbt tillbaka till verkligheten. De talade snabbt om för mig att: Nej du Angelica, du har inte tömt oss på hela långa natten!! Så nu protesterar vi genom att kännas som två bultande blåmärken med elchocker i!!

Kan inte för mitt liv tänka mig att detta beteende kommer att fortsätta men det var kul att få uppleva!=)
Förvisso har jag redan konstaterat att det är en lyxbebis jag har men inte en extra lyxbebis, någon måtta på det goda i livet får det ju faktiskt vara!

/Lela

10 okt. 2010

Massa...


Nu äntligen är vårt kontor/datarum färdigt!! Med möbler och allt, eller ja, det saknas kanske lite på väggarna. Men funktionen och tekniken finns där och det är det absolut viktigaste!
Det och att jag fått tillbaka tvättstugan till att vara just tvättstuga igen och inte snickarbod. 

                                                   

Rummet är inte stort men vad gör det?

Igår hade vi grillkväll här hemma tillsammans med delar av föräldragruppen från MVC. 
Blev en supertrevlig kväll med massa skratt, konstiga diskussioner och god mat.
Eller vad sägs om att diskutera vilka amningsinlägg som håller sig torrast och inteförvandlas till disktrasor? Hur korkade tillverkarna till tvättlappar är när de sätter ihop ändarna på tvättlapparna så man inte bara kan dra ut EN ur förpackningen? Vilken ersättning som är mest praktiskt att ha med sig ut då den inte behöver värmas os.v. 
Helt vanliga och ordinära samtalsämnen när man blivit småbarnsförälder uppenbarligen;) Vad papporna pratade om vet jag faktiskt inte riktigt men jag gissar på att deras samtalsämnen var av en mer teknisk natur än våra;)

Fick en jätte vacker blomma av det ena paret, tackar igen!

                                                   

Även William ville vara med som den stora killen han är nu vid 10 veckors ålder=)

Idag hade jag egentligen planerat på att ha en pyjamassöndag, luffsa omkring i myskläder hela långa dagen och helt enkelt inte bry sig. Så blev det inte, efter frukosten så blev Tomas och jag rastlösa så det fick bli ett besök på Slottsbacken och en fika på Matkult. Mysigt att knata runt mellan butikerna i solskenet och bara umgås, tycker vi om=)

                                          
nya växter till köksfönstret fick det bli

Precis som jag skrev ovan så börjar han bli en stor kille nu!! Snart har han växt i sin "gubb-hatt" och då måste man väl vara stor?

                                         

Börjar även  så smått lära sig att rumpan är till för att sittas på. Men han har fått en dum blandning arvsanlag från sina föräldrar. Rakryggad från mig och stel som en pinne från Tomas!! Vi har med andra ord en stelopererad son;)
Har en helt underbar bild där detta demonstreras men då även lille Izak är med på bilden och jag glömt fråga modern om lov att publicera den. Återkommer med bilden om jag får godkänt!!

   

Ikväll väntas det pizza, det är ju faktiskt söndag, och förmodligen någon lite halvdålig film på TV. En äkta söndagkväll helt enkelt=)

/Lela

9 okt. 2010

Dötid


Sonen sover (sovit länge nu, inte likt honom mitt på dagen men han var väl trött får man förmoda) Tomas är ute och klipper gräset och jag går mest omkring och myser. 

Pysslat lite inomhus, skrivit i Williams "älsklings bok", när han föddes, hur stor han var, vilka som besökte honom på BB osv. 
Undrar om han tycker det är kul med sådana böcker när han blir äldre? Skulle önska att jag hade haft nåt sånt från när jag var liten men tyvärr...

Om ett par timmar kommer delar av föräldragruppen från MVC hit på grillkväll. Ska bli kul, synd bara att vissa fick förhinder men det är så livet är. Blir inte alltid som man tänkt sig, framförallt inte när det är små barn inblandade. 
Man kanske skulle börja förbereda på sig själv och mat inför kvällen? Inte bara lalla omkring och tycka att livet är härligt så här en lördagseftermiddag...

/Lela