Pågående utvecklingsfas?

Tre nätter i sträck nu har William väckt oss mitt i natten av att han jämrar sig högt inne i sin säng.

När man går in till honom ligger han och kastar sig från sida till sida, precis som om att han letar efter nappen, flackar med ögonen och jämrar sig. Han är inte vaken alls när detta sker, vaknar inte heller av att man klappar på honom eller pratar med honom.

Det hjälper inte med nappen, snarare så att han låter än mer om han får den.

Plockar upp honom, lägger honom mot magen och sätter sig i fåtöljen, klappar över nacken och ryggen och nynnar lite. Efter ett par minuter är han lugn igen. Händer 2-5 ggr per natt nu. Det är inte heller utspritt över hela natten utan mellan 23-02, därefter sover han gott och tryggt fram till 7-tiden när han vaknar och är hungrig. 

Inatt satt jag uppe med honom i famnen ca 20 minuter åt gången, ville att han skulle somna in riktigt ordentligt och komma till ro igen innan jag la ner honom. Upptäckte då att han ligger och grimaserar massa, ler, blir ledsen och "tuggar" i sömnen om vart annat. Man ser även att ögonen far runt trots att han blundar, "klipper" med ögonlocken hela tiden. Lite som om han vore rädd och blir förföljd av nåt, flackar fram och tillbaka.

Försökt söka runt lite på nätet om bebisars utvecklingsfaser men kan inte hitta nåt igenkännande än så länge. 

Någon som har erfarenhet i bagaget och har lite information att ge? Om det är en utvecklingsfas, hur länge pågår den?

Misstänker väl själv att det har att göra med att han börjar sortera dagens intryck under sömnen och inte riktigt får kläm på det helt enkelt. Dagarna har sett väldigt olika ut, vissa har det varit full rulle inne i stan bland massa folk, ljud och rörelse medans andra har spenderats hemma i lugn och ro. 

Kan inte se att det hänt något som vore traumatiskt någon av dessa dagarna. Inte heller har vi ändrat några rutiner hemma inför nattningen utan allt ser ut precis som vanligt. 

Finns inga spår av otrygghet hos honom på dagarna, han är pigg, nyfiken, glad och alert. Inte klängig, mammig/pappig eller gnällig. 

De korta stunder han sover mitt på dagarna år oxå lugna, inga tendenser till att vara orolig eller drömma då. 

Tycker ju självfallet synd om den lille killen, är inte mycket man kan göra mer än att försöka lugna honom gång på gång. Verkar vara jobbigt att vara liten ibland!!

/Lela