Det gör fysiskt ont i hjärtat i kväll av att se vår lilla pojke må så dåligt...
Haft ett par timmar här på kvällen som varit riktigt tuffa med massa gråt och bökande konstant. Försöker göra vad jag kan för att hjälpa Tomas men så fort jag försökte ta i William började han gråta än mer och slå vilt omkring sig. Jag fick absolut inte ta i honom, det var bara pappa som gällde.
Det gör fysiskt ont i hjärtat av att stå så maktlös och inte veta vad man kan göra för att hjälpa. Någonting är ju tokigt men vi vet inte vad. Om det är febern som gör att han får ont i kroppen eller om det gör ont någon annanstans.
Nu har han äntligen somnat efter maxdos alvedon. Hoppas för hans egna skull att han får sova ett par timmar ostört nu och låta kroppen läka ut.
Och att jag för min egna skull lyckas somna över huvudtaget. Känner jag mig själv rätt kommer jag ligga vaken och vänta på att han ska vakna. När jag väl lyckats somna är det för sent och jag kommer vara som en zombie under hela morgondagen. Tokigt är vad det är, alltihop!
/Lela
Stackars liten. Varje gång barnen är så sjuka önskar man att man kunde ta över sjukdomen åt dom så dom slapp att må så dåligt.
SvaraRaderaKrya på er!