Syftet var aldrig att få beröm (även om det alltid är kul att få, oavsett orsak) och sympati, syftet var bara förklara mitt frånvaro.
Det kändes då, känns fortfarande och kommer nog kännas ett långt tag framöver som att jag förlorat min bästa vän. Känner mig halv som människa, vilket jag på sätt och vis är eftersom rökning under en väldigt lång tid har varit en stor del av min personlighet. Skulle kunna säga att jag just nu har lite av en identitetskris. Vilket gör att jag börjar fundera kring andra beslut i livet som det kanske är dags att aktivt göra något åt, eller i alla fall engagera mig lite mer i.
Men även om jag känner mig lite ensam, kluven och tom just nu så fick jag i söndags inse att jag har mängder med andra vänner att bry mig om. Inte minst här i bloggvärlden. Ett stort tack till alla er som brydde sig lite extra om mig i söndags, det betydde enormt mycket.
Läste ditt tidigare inlägg nu, och jag kan tänka mig att det är tufft nu för dig. Har en del vänner som slutat och det är en kamp har de berättat. Jag skickar verkligen all pepp och styrka jag kan till dig och hoppas att det ska lätta framöver för dig. Kram på dig!
SvaraRaderaInternet har verkligen sina fördelar ibland! Jag förstår så väl vad du går igenom! Heja heja!
SvaraRaderaJag vet ju som sagt också vad det vill säja, men det är så skönt utan den där så kallade vännen som egentligen inte alls vill dej väl. Du fixar det.
SvaraRaderaOtroligt starkt av dej och förstår att det är jobbigt men du kommer fixa det och du kan vara stolt :)
SvaraRaderaGrattis måste jag säga till ett bra beslut :) jag vet precis vad du går igenom även om mitt nikotinberoende inte varat lika länge som ditt. 9 år rökte jag. Idag är jag nikotinfri och har varit det i två månader. Jag önskar dig styrka och lycka och lättnad när det värsta gått över! Du fixar det :D kram
SvaraRaderaHåller tummarna för dig!
SvaraRadera