Het potatis

Igår blev det en het diskussion gällande föräldraledighet, jämnställdhet och puttig-nuttiga mammor. Både på bloggar och även på TV då TV4 hade ett inslag i  Kvällsöppet om den nya trenden där fler mammor/kvinnor verkar vilja bli hemmafruar. 

Jag ska inte återberätta allt utan nöjer mig med att länka vidare till de bloggar som tog upp detta ämne.militärmamman och en-annan-blogg

De har vassare penna än vad jag har och framförallt mer pålästa, men åsikter och funderingar kan jag ha utan att ha vässat min penna. 

Intressanta åsikter i bägge fall även om jag håller mig mer till militärmamman, kanske för det faktum att vi bägge är just mammor vilket inte är fallet i en-annan-blogg.

Det finns så många bakomliggande orsaker till varför det ser ut på detta sätt, vissa av orsakerna kan man påverka som enskild individ och andra inte. Summa sumarom så måste väl ändå besluten ligga i varje familj. Ingen familj är den andra lik, alla har vi olika förutsättningar när det gäller föräldraledigheten framförallt. Att samhället är ur balans är något som jag inte tror att man som enskild individ kan påverka, män tjänar mer rent generellt och det kostar helt enkelt för mycket för familjen om männen skulle ta ut stora delar av ledigheten. Så ser det ut i vår familj. 

Sen kan man tycka vad man vill om att pengarna styr vem som ska vara hemma med de små. Vi känner inte att vi vill lägga livet på vänt för att Tomas skulle vara hemma mer. Vi vill kunna hitta på saker som en familj tillsammans och för det så krävs det pengar, inte mycket här i livet som är gratis.

Handlar även mycket om hur man hantera det som familj, pappan behöver inte nödvändigtvis bli mindre involverad i sitt barns uppväxt för att han jobbar. Bygger på hur mycket kvalitetstid man ägnar sitt barn när man väl är hemma. Jag lever ett "hemma-fru"-liv just nu där jag sköter största delen av hushållet på dagarna just av den anledningen. Tomas inte ska behöva bekymra sig om det utan lägga all energi på William när han kommer hem från jobbet. För oss fungerar det hur bra som helst. Om det sen är jämnställdt eller inte låter jag vara osagt...

Håller till viss del med Anna i en-annan-blogg, det kan stå mig upp i halsen ibland när föräldrar/mammor mer eller mindre kräker ut sin kärlek till sitt barn på bloggar/Facebook. Det ska vara en självklarhet att älska sitt barn och ingenting man måste bevisa för alla andra genom att skriva det störst och högst på internet!

Jag gör både och, ibland väljer jag att skriva om alla de glada positiva sakerna och ibland om de mindre roliga. Det är OK att erkänna att man just för stunden kan bli väldigt trött och känna att man helst skulle vilja ta en paus från livet som förälder, så länge den känslan är kortvarig. 

Tankarna och funderingarna är många, för många. Men det är ett intressant ämne som jag tror varken har en rät- eller avig-sida, det finns för många enskilda fall och orsaker för att kunna göra en generell bedömning som alla matchar under. 

Nu övergår jag från att vara panelhöna til att blogga om det jag brukar blogga om; William;)

Vi har läkarbesäk idag på eftermiddagen. Han har varit krasslig hela veckan med feber från och till, hosta och snuva. Inatt var det hemskt, han hostar så han blir alldeles förtvivlad. Misstänker att han börjar få ont i lungorna/ryggen av allt hostande och det är därför han blir ledsen och inte kan sova. Inte många timmars sömn för varken honom eller mig... 

Ringde BVC och fick en tid idag, lika bra att kolla upp det så det inte är något allvarligare än vanlig förkylning och se om vi kan få nåt mot hans hosta. 

Tomas och jag skulle haft barnvakt ikväll för första gången och gått ut och ätit alldeles själva. Vi firar 4 år tillsammans idag men det blir inget med det. Betvivlar inte att min mamma inte skulle fixa att ta hand om honom men jag har inte hjärta att lämna honom första gången när han inte är kry. Så vi får helt enkelt fira tillsammans en annan dag, så är livet med barn;)

/Lela