Nej, pigg vore att ljuga...

Gårdagen var lite av ett töcken för min del. Medvetande men ändå inte och mitt i allt detta sprang en liten duracellkanin omkring och var överlycklig för han fick göra lite som han ville. 


När Tomas kom hem trodde jag på allvar att han skulle få en hjärtattack av hans min att döma. Det låg saker ÖVERALLT i hela huset. William hade hällt ut allt LEGO, alla tågbanedelar, plockat ut alla stekspadar, slevar, grytor, kastruller, skålar, påsklämmor, underlägg, böcker och plastmat han hade kommit åt. 
Hade jag orkat ta mig upp ur soffan hade jag tagit ett kort på det men energin räckte inte riktigt hela vägen. Men tänk er denna bilden och multiplicera den med typ 20;)

Lägg märke till Williams val av bok att läsa: Världens största
konspirationsteorier;)

Idag känns det aningens bättre, inte lika mör och öm i kroppen idag. Halsen är tjock och inte speciellt samarbetsvillig till att varken prata eller äta. Skulle ringa och sjukskriva mig idag, ibland önskar jag att man kunde göra det via SMS för samtalet tog dubbelt så lång tid då sköterskan inte fattade ett ord av vad jag försökte säga;)
Tror att min hals är lycklig över att jag är själv hemma idag och kan vila rösten.
Däremot känns det fortfarande som jag sprungit ett maraton i kroppen bara jag går upp och fixar en kopp the. Nej pigg vore att ljuga...


Men det är attans vad tomt det är här hemma, även om jag bara är placerad i soffan med alla hemska realitysåpor igång på TV:n. Inte van vid att vara själv hemma, även om det är skönt att bara få ta det lugnt och vila så känns det ändå som om något saknas... Min familj, var tog min familj vägen?


Nej, tror jag ska lägga huvudet på kudden och vila en stund till nu. Go'natt.


/Lela