Förskolan

Nu är det ju ett par veckor sedan William började på förskolan. Och vilken skillnad det har blivit här hemma!! Hade någon talat om för mig att det skulle blivit som natt  och dag innan hade jag nog inte trott på dem så stor är skillnaden.


Från att ha haft en X antal duster varje dag med nerver utanpå när klockan börjar närma sig fem-snåret till att bara njuta och ha kul ihop. 
Innan var det periodvis nästintill omöjligt att få något gjort här hemma under tiden han var vaken, han drog och slet i en och skulle ha mig med precis överallt. Ingenting kunde han göra på egen hand. Nu är det ganska sällan han kommer och vill att man ska följa med, sticker gärna på egen hand in på sitt rum och leker långa stunder. Rätt som det är har han varit och hämtat en bok och krypit upp i soffan och läser för sig själv. 


Även om han inte börjar prata så har hans sätt att kommunicera förändrats radikalt. Han har fler läten, ljud och tonfall i sitt vokabulär nu. Pratar för sig själv när han hittar på något roligt. Det börjar faktiskt även komma lite stavelser som man skulle kunna likna vid ord nu, senast nu ikväll lät det som titta. 
Kroppspråket har också utvecklats i raketfart, allt med honom har utvecklats något enormt. 


Jag har inte det minsta dåligt samvete över hans dagliga timmar på förskolan och det känns underbart. Märker ju på honom att de enbart gör honom gott, han lär sig saker som hade tagit honom mycket längre tid om han fortfarande varit hemma. 


Visst han kan vara lite ledsen precis när jag lämnar honom med det är det ända. Säger man till honom under frukosten att vi ska åka till förskolan efteråt har han inte längre tid att fortsätta äta utan ska ner och börja klä på sig. Kan inte tyda det på något annat sätt än att han tycker det är kul på förskolan;)


Nej jag är nöjd med vårat beslut att det nu var dags för honom att bli en stor kille. Som det verkar just kunde vi inte tagit ett bättre beslut och det känns gott i mammahjärtat!


/Lela