När det började närma sig sängdags ikväll anade både Tomas och jag ugglor i mossen, detta skulle aldrig gå väl... Nattade som vanligt, kramades, pussades, stoppade om, gav välling, gick ut och stängde dörren. Så långt gick det bra, klockan var inte mer än halv åtta. Ett par minuter senare bröt helvetet lös, precis som väntat. Först hörde vi honom skrattandes och definitivt inte liggandes i sin säng längre.
Vår tanke om att lägga honom igen togs inte väl emot vill jag lova, vilket liv det blev!! Men nu, 45 minuter senare så sover han faktiskt. Använde precis samma metod som när han skulle lära sig somna själv. Har man väl sagt godnatt så pratar man inte mer den kvällen.
Så ikväll la jag tillbaka honom i sängen en 7-8 gånger på ca 1½ minut utan att öppna munnen, efter det gav han själv upp och la sig ner med huvudet på kudden. Tror han insåg att loppet var kört och det var inte värt fler försök. Sen satt jag knäpptyst på golvet en halvmeter ifrån honom tills han hade kommit till ro, gav honom en ny godnattpuss och gick ut precis som vanligt.
Om det här var den "värsta" striden så är jag tacksam men jag är inte så blåögd. Sista striden är nog inte utkämpad på detta slagfältet;) Men jag är nöjd med min etappseger ikväll, ger mig gott självförtroende inför framtiden.
/Lela
Vilken otroligt söt väggmålning!
SvaraRaderaTack så mycket:) Den målade jag med hela magen i vägen i väntan på sonen.
RaderaJag håller med, den var väldigt fin. Det är tufft dom där första kvällarna sen brukar det ju funka bra och då är det värt striden man hade först.
SvaraRaderaTack, får ta och visa giraffen som är på andra sidan rummet någon dag oxå kanske?;) Ja det gäller att vara konsekvent och orka ta striderna även på kvällen.
Radera