Ny erfarnehet

var jag med om igår. Inte så positiv förvisso men jag har lärt mig något nytt, som att fylla i en skadeanmälan. 

Kom körandes på Långö för att hämta upp Lovisa för vad som var tänkt en mysig eftermiddag i Wämöparken med William. Har en skåpbil framför mig uppför backen när vi får ett möte. Vägen är smal och lämnar inte plats för möte så både skåpbilen och jag kör in till kanten för att släppa förbi den mötande bilen. Efter det så väntar jag på att framförvarande bil ska börja köra igen, när detta inte händer rullar jag sakta framåt för att köra förbi honom och komma vidare. Hinner bara ett par decimeter när skåpbilen börjar BACKA!! Hänger mig på tutan men han bara fortsätter, stannar först när han har kört sin dragkrok genom min framspoiler. Ett stort hål har jag alltså där nu.

Kliver bägge ut ur bilen för att kontrollera skadorna som enbart blev på min bil. Frågar om han inte hörde/reagerade på att jag tutade på honom, han svarar: jag hörde att det var något/någon som tutade men jag trodde inte det var på mig. 

Uppskattningsvis tutade jag i 2-4 sekunder vilket är en ganska lång tid för att inte reagera alls. Han tog på sig skulden, märkligt vore väl annars?

Så nu har jag spenderat kvällen med att fylla i skadeanmälan för att skicka in till försäkringsbolaget, imorgon ska det bokas tid för besiktning hos serviceverkstaden. Sen så smånigom ska den lämnas in för reparation och vi ska inte behöva betala en krona för någonting. Förutsatt att försäkringsbolagen kommer fram till det vi gjorde på plats, att det var hans fel. 

Skadan är ju inte värre än att det går att köra med bilen utan problem, handlar mest om skönhetsskada. Retfullt som attan är det oavsett... Mest tacksam är jag bara att det inte var värre än det var, jag hade ju William med mig i bilen. Han märkte aldrig något av det tomult som uppstod för han sov som en liten gris hela tiden;)

/Lela