Efter intagen frukost tyckte jag att det var dags för William att hoppa ur pyjamasen och hoppa i lite vanliga kläder. Knäppte upp pyjamasen och drog ur ena armen, då förvandlades den glada lätt snoriga William till ett skrikande litet monster. Blev som förbytt, fullständigt vansinnig! Skrek och fäktade vilt med både armar och ben, han ville inte alls bli av med sin pyjamas av någon outgrundlig anledning. En dryg kvart senare, en pyjamas av och ett vanligt ombyte på började han lugna ner sig med hjälp av ihärdigt sjungande av Imse vimse spindel.
Fick gömma pyjamasen under sängen så han inte skulle hitta den igen inom det närmsta.
Okej för att det är skönt att springa omkring i pyjamas men denna reaktion var väl ändå lite att ta i eller? Finns det andra barn som är så kära i sin pyjamas så de blir totalt skogstokiga om de inte får ha den på sig?
Inatt var det min tur att ligga sömnlös:( Alla andra i hushållet låg så snällt i sina sängar och sov gott utom jag. Låg snällt i min säng men knappast sovandes.
Vaknade vid halv två av att den där jumbokoppen med the strax innan sänggående gjorde sig till känna och ville ut. Efter ett snabbt toalettbesök var jag klarvaken, i över 3 (!) timmar!! Tack och lov för att man har en smartphone så jag kunde läsa ikapp mig på alla bloggar jag inte hunnit med att läsa nu under jul- nyårshelgen;)
/Lela
När lilla A var liten var det snudd på att vi fick lämna honom till dagis i pyjamas för att han inte ville ta av den. På dagis sade de att det hade varit okej för dom, så länge vi skickade med ombyte. I just det faller var det nämligen så att han hade fått en ny fin pyjamas som han ville visa upp för sina kompisar, och så tyckte dumma vi att han skulle ta av den. Oförskämt! ;)
SvaraRaderaHa ha, ja det var otroligt oförskämt av er att byta kläder på honom;)
SvaraRaderaMin kille hade ingen sådan anledning, vi skulle ju bara vara hemma. Kanske att han tyckte mamman var fruktansvärt onödig?;)