Tuffare

Dag två på inskolningen gick bättre än dag ett. Han var piggare idag och därmed lite tuffare. Vågade till och med släppa mitt lillfinger och springa på egna upptäcksrundor efter en stund:) Imorgon hoppas vi på ytterligare lite framsteg, lite större rundor utan att hålla mamma i lillfingret.


Jag som tyckte att det var så långt tills han blev så stor att han skulle börja på förskolan och nu är den dagen redan här och förbi. Hur i hela friden gick det till? Tror att det är någon som spelat oss ett spratt och dragit fram kalendern istället för klockan. 
Att William börjat förskolan innebär per automatik att det alldeles strax är dags för mig att gå tillbaka och börja jobba. Fram till igår såg jag fram emot att få börja jobba igen, nu vet jag inte om jag vill släppa mitt liv här hemma. 
Vem ska hålla katten sällskap om dagarna? Vem ska dammsuga åt mig så det är rent och snyggt när jag kommer hem? Vem ska fixa tvätten så tvättkorgen aldrig är full? 


Har inte några större problem med att jag ska lämna ifrån mig William om dagarna, ÄN ska tilläggas. Är så säker på att han kommer få det toppen på förskolan och få ur sig all den energin han springer omkring med och inte riktigt får utlopp här hemma. 


På tal om jobb så känns det lite stressande just nu. Vet inte när jag ska börja eller var jag ska vara, känns så där faktiskt. Det enda jag vet är att jag får komma tillbaka, det är ju positivt;) Hoppas att det faller på plats nu i veckan så jag kan lite tid att ställa in mig på vad det är jag ska göra. Och så håller vi tummarna lite extra för att jag får gå ner i tid!


/Lela