William blev ledsen idag också när jag vinkade och gick, kommer nog dröja ett tag innan det släpper. Känns inte så vidare mycket, jag vet att han lugnat ner sig innan jag hunnit till bilen. Idag testade personalen dessutom att inte ge honom nappen efter att jag hade gått (bad dem testa eftersom han inte "får" ha nappen hemma utom när han sover) och det hade funkat alldeles utmärkt. Tagit någon minut längre innan han lugnat ner sig men han var inte hysterisk.
När jag 1½ timme senare kom för att hämta honom igen stod han i hallen och såg mig genom fönstret. Han sken upp som en sol när han fick syn på mig och började banka på rutan. När jag väl kom in blev det kramkalas:) Men skulle han följa med hem då? Icke, han hade inte tid att åka hem. Han hade inte lekt klart enligt honom själv så han pep iväg och fortsatte leka. Fick plocka och locka honom för att få med honom ut i hallen igen och klä på honom overallen.
Hann ta en liten pratstund med personalen idag och det samtalet kändes bra. De sa att de tyckte inskolningen gått över deras förväntan. De trodde det skulle bli tuffare för honom eftersom han skulle ha med mig överallt när jag var med den första veckan.
Visade sig att så fort jag gått och han lugnat ner sig så busar han alldeles utmärkt på egen hand. Sen är han en liten fegis vad det gäller nya miljöer, första dagen de var ute skulle han sitta i sin vagn tex. Men det släpper vart det lider bara han får chansen att känna in läget lite först.
Att höra personalen säga att de tyckte det gått över förväntan kändes kanon. Då vet jag att jag gjort rätt i att inte oroa mig allt för mycket. Han trivs ju uppenbarligen så varför ska jag springa omkring och vara orolig? Skulle det vara något så ringer de ju...
Varje dag jag hämtat honom denna veckan har han varit på ett strålande humör och det är ju ett gott tecken. De dagarna han ätit där har han ätit bra och mycket (kan se det på kläderna när jag hämtar honom om inte annat;)) och han somnade på sin madrass igår utan protester. Han hade satt sig upp två gånger för att kika vad de andra barnen gjorde, när han såg att de låg ner allihop hade han också lagt sig ner och somnat;)
Nej jag har faktiskt ingen dagisångest och det är en befrielse. Tror och vet att detta bara kommer vara till hans fördel att vara där. Han kommer få lära sig massor med nya saker varje dag och utvecklas på ett helt annat sätt än vad han hade gjort om han fortsatt vara hemma. Lära sig visa respekt och hänsyn till andra, dela med sig och leka med andra barn. Att mamma och pappa inte är ens konstanta beskyddare, det finns andra vuxna man kan lita på.
Jobbångesten däremot är en helt annan femma men det tar vi en annan gång;)
/Lela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig innan du stänger dörren, ingen tycker om en fönstertittare;)