Från MVC till

förlossningen. 

Så såg våran dag ut igår. Klockan 15 hade vi ett sista extra bokat möte hos MVC, hade inte Liten kommit då skulle det bokas tid till förlossningen för bedömning och eventuell igångsättning på måndag då vi är 42+1. Verkligheten blev inte riktigt likadan...

För det första såg hon (BM alltså) ganska besviken ut när hon såg oss i väntrummet, hade troligen hoppats på att slippa träffa oss fler gånger precis som vi med henne. Och då inte av personliga skäl. 

I sedvanlig ordning börjas det i undersökningsrummet för att ta blodtrycket och vikten. Redan vid blodtrycket förändrades hennes ansiktsuttryck en smula. Ett litet orosmoln i ögonvrån skymtade..

144/96 slutade mätningen på vilket är högre än vad jag haft tidigare. Hon frågade om jag hade haft några känningar, njae inte mer än att det spänner och drar mycket i magen men visst det har tilltagit lite i styrka de sista dagarna.

-Då kan det vara det jag får indikation på, blodtrycket brukar höjas lite när det börjar närma sig och kroppen börjar jobba.

Allt lugnt och vi fortsatte in till hennes rum för att mäta magen och lyssna på Litens hjärtljud. Där såg allt så fint ut, konstaterades att Liten verkligen är färdig för att komma ut. Kan inte bli mer redo och färdig än vad det är. 

Fortsätter prata lite om vad som kommer att hända på måndag, hur kurvan ser ut osv när hon tittar på mig igen och helt plötsligt ser väldigt allvarlig ut igen.

-Hur länge har du varit svullen runt ögonen?

-Va? Är jag? Nej det vet jag inte...

-Jag vill nog ta ett nytt blodtryck på dig för säkerhetsskull.

Bara att knata ut till undersökningsrummet igen och testa på nytt. Minns inte siffrorna men högre än första mätningen var det.

-Behöver nog ett urinprov, du blev lite skärrad nu så jag kan inte lita på blodtrycket.

Happ... In på toaletten och lämna ett urinprov, tur jag drack mycket the och väntade med att kissa tänkte jag för mig själv.

Ut i väntrummet och vänta medans hon kollar provet. Efter någon minut kommer hon ut fortfarande med en väldigt allvarlig min.

-Har du haft huvudvärk det senaste?

-Ja faktiskt, inte haft huvudvärk på jättelänge men 2-3 ggr de senaste typ 10 dagarna. Reagerat på det men kopplat det till väder eller möjligen sömn.

-Ont i bröstet?

-Nej det kan jag inte påstå, vad är detta? Vad är det som händer?

-Du har +2 i äggvita, svullen runt ögonen och har haft huvudvärk, jag kommer att ringa förlossningen så ni får åka in dit redan idag, med en gång. Detta är symptom.

* ERROR *

Va? Jaha...men vänta lite, symptom på vad? Vad ska de göra på förlossningen, vad är det som är fel, menar du att jag ska bli inlagd from nu omedelbart bums eller vad händer?

Tydligen var detta tecken på havandeskapsförgiftning, kunde även vara tecken på att förlossningen var på gång men det tas inga risker så här sent i graviditeten så det blev ett samtal till förlossningen så de visste att vi var på väg.

Säga tack och hej till BM, köra mot sjukhuset med ett pitstop på Preem, insåg bägge två att detta kan nog ta tid så vi kan behöva ha nåt i magen (ett bra val skulle det visa sig). En raggarlunch senare så står vi i hissen upp till förlossningen.

Först sitta ute i korridoren och vänta en stund, klockan är nu kvart över fyra. Efter 15-20 minuter kommer en BM och visar in oss på ett undersökningsrum. Nytt blodtryck, 132/80 denna gång. Bättre. Därefter kopplar hon på elektroder på magen och tar en CTG-kurva. Så får vi ligga där, lyssna på Litens hjärtslag och räkna sammandragningar. Kurvan är klar efter 25 minuter. Nervositeten har börjat släppa lite nu, Litens rytmiska puls har lugnande effekt på både mig och Tomas.

Ringer på BM som tittar på kurvan, den ser fin ut. Litar på henne då vi inte kan tolka graferna på utskriften. Hon vill ha ett nytt urinprov. Tur att man är gravid så man har mycket urin att dela med sig av, kissa på kommando flertalet gånger på en och samma dag är inte lätt annars.

Sitter återigen själva och väntar på svar. Roar oss med att leka bokstavsleken, ämne - svenska städer. Hinner så pass långt som att vi funderar på att plocka in europeiska städer oxå då de svenska börjar ta slut innan hon kommer tillbaka för att tala om att detta provet visar +1 i äggvita, även det bättre än hos MVC.

-Men vi ska ta blodprover på dig oxå för säkerhetsskull. Jag har inte tid att göra det just nu men jag kommer tillbaka om en liten stund, OK?

-Ja visst. Vad ska jag säga? Nej jag vill att du ska göra det nu annars vill jag åka hem? Vi väntar snällt...

Tar inte så lång tid förrän hon kommer tillbaka med en provtagningsvagn, snor 3 rör med blod från mig, talar om för oss att vi ska sätta oss i dagrummet istället. -För det kan ta ett par timmar innan jag har svar på proverna och har pratat med läkaren. Sen går hon....

Jaha, börjar nu bli lite lätt hungriga igen efter 2 timmar i undersökningsrummet men går och sätter oss i ett kallt och dragigt dagrum. Här finns iallafall en TV att fördriva tiden med, närmare bestämt 2½ timme innan läkaren kommer in till oss för att prata.

Blodproverna såg bra ut, alla prover de tagit under kvällen ser bra ut, ingen havandeskapsförgiftning. Han kollar mina reflexer och klämmer även lite på magen.

-Är det någon som känt efter?

-Hrm... nej.

-Men då letar vi upp ett rum och kontrollerar innan jag släpper ut er för ni kommer att få åka hem igen.

Följer efter läkaren in på samma rum som vi suttit i tidigare på kvällen.

-Klä av dig på underkroppen så ska vi se hur det ser ut. Ibland hinner kvinnorna knappt hem och vända efter att vi retat livmodertappen lite.

Det låter ju positivt tänkte jag, det hoppas vi på och blinkar åt Tomas.

Blev snabbt nertagen på jorden igen då läkaren talar om för mig, fortfarande med fingrarna ordentligt rotandes där inne i det heliga; -Nej du, den hittar inte jag. Den ligger alldeles för långt bak, känner inte den.

Med andra ord, han hittar inte min livmodertapp, den är uppenbarligen inte tillräckligt mogen för att ha krypt fram ännu.

-Då är det den vi väntar på nu då, frågar jag.

-Ja, den behöver mogna lite till innan det är dags.

Sen var det bra med det, fick skamset klä på mig igen. Fick en bokad tid på måndag morgon för bedömning precis som det var planerat från början och sedan åka hem efter 5 timmar spenderade på förlossningen. Vi slapp fundera på vad vi skulle hitta på den dagen för att fördriva väntan.

Vad fick vi då med oss därifrån?

Jo att det inte är Liten vi väntar på utan min livmodertapp... Inte undra på att våra försök att få igång det inte har fungerat, vi har ju fokuserat fel. Så kvällens 10.000 kronors fråga är: -Hur fan lurar man fram en livmodertapp??!!

/Lela