Image Map

25 aug. 2010

Känns som om..


det är något jag glömmer varje dag. 
Tror att det handlar om omställningen att aldrig ställa klockan, gå upp duscha göra sig iordning och åka iväg till jobbet. Varje kväll när jag går och lägger mig så känns det som att det är något som jag missat under dagen. Typ gå till jobbet... Måste sakta men säkert jobba med min mentala inställning att jag faktiskt inte ska gå till jobbet på en lång tid framöver, att mitt jobb nu är här hemma med att ta hand om och uppfostra William. Det är inget dåligt jobb att ha men det känns en smula annorlunda!

Inser att jag behöver ha lite projekt här hemma att sysselsätta mig med vid sidan av att ta hand om lillkillen. Något som aktiverar hjärnan lite mer än att amma, byta blöjar, sjunga sånger och busa. Funderar på vad det kan vara? 
Till en början har jag kommit på att organisera våra pärmar med räkningar och papper kan vara ett bra och lagom stort projekt. Har redan ganska god ordning på det men det kan helt klart bli bättre. Om det ger så mycket hjärnstimulans återstår att se men det är en början iallafall. 
Nu när dagarna börjar fyllas med lite mer rutin än innan så kommer det vara lättare att pyssla med dessa sidoprojekt oxå. Är det någon som har fler förslag på lite lagom stora åttaganden så är jag tacksam för förslag!=)

Nu vaknade killen från sin middagslur och gissa om han är hungrig!;) Oj oj oj utsvulten har nog inte ätit på 14 dagar av hans kvidande att dömma;)
Inatt har återigen varit en bra natt, somnade vid strax efter 22, vaknade första gången vid 3, andra vid halv 7 sen gick vi upp vid 10-tiden. Jag klagar inte ett ögonblick=) Hoppas bara att detta håller i sig och blir regelbundet, en pigg mamma är helt klart en roligare mamma=)

Nej nu ska lillkillen få äta och mamman läsa nya IKEA-katalogen. 
So long!

/Lela

24 aug. 2010

Inkonsekvent son


har kommit fram till att det är en inkonsekvent son vi har fått... Detta bevisar han varje natt. Vissa nätter, som inatt tex sover han så fint och snällt. Vaknar 1-2 ggr och vill äta en liten stund innan han så gott somnar om. Andra nätter, som igår, är det förenat med livsfara att sova! Då är man mer vaken än sovande, hela natten igenom!!
Och så här går det runt med varannan natt som regel. Jag hade ställt in mig på att det skulle bli tunga nätter utan sömn, är inte chockad över att det är så vissa nätter. Däremot inte riktigt lika inställd på att man vissa nätter kan sova så gott... 
Och det är just det det handlar om, att det inte är samma beteende varje natt. Det är påfrestande för den nyblivna mamman. Att varann dag varar som en urholkad mumie och varann dag pigg och fräsch. Får ju lixom smaka på det där goda äpplet från edens lustgård men aldrig behålla det, not fair!!
Hade varit lättare om det varit antingen eller, antingen vaken varje natt eller sova varje natt. Då hade man vetat vad som väntade en när klockan börjar närma sig sovdags.

Sen det här med att sömn är en lyx för småbarnsföräldrar och man ska ta vara på varje stund barnet sover för att själv sova en stund. Min fråga är då bara: om ens barn inte sover om dagarna, vad göra då? Han somnar visst gör han det men enbart för att vakna typ tio minuter senare. Skulle jag slänga mig i sängen eller soffan inom dessa tio minuter så kan du ge dig fanken på att han vaknar fortare än kvickt. Det är dessa dagarna i kombination med de sömnlösa nätterna som gör att man vet att man lever;)

Inatt har han haft en riktigt bra natt, somnade vid 11-tiden, mat vid halv 3 och vid 7 inkluderat ett blöjbyte. Sen vaknade man och var mest sällskapssjuk och snuttig strax innan 9. Efter en mysstund i fåtöljen somnades det igen och sover fortfarande. Så inatt har varit en riktigt bra natt, idag vaknade jag pigg och fräsch.
Nu hör jag honom innifrån sin säng hur han bökar, vaknar han nog snart, tokhungrig. För det är vi alltid när vi vaknar oavsett hur länge man sovit. 10 minuter eller 6 timmar spelar ingen roll, det ska vara mat serverat och färdigt när man vaknar tycker lillkillen=)

Nu kanske det låter som att jag inte alls tycker att detta med ett litet knyte är vidare roligt, det är inte sant. Tycker om sonen i mängder och har massa mysiga stunder hela tiden tillsammans med honom. Handlar inte om avsaknade av rutiner heller, de kommer och just nu tar vi dagarna som de kommer. 
Nej det handlar om ett konsekvent beteende på nätterna, antingen vaken eller sova. Tyvärr är han nog för liten för att vi ska kunna föra en vettig diskussion om detta han och jag;) Får nog vänta ett tag helt enkelt....

Idag ska vi träffas hela tjejgänget, det gamla gänget, vi som alltid umgicks förr. 4 tjejer, 2 vilda 3-åringar och en inte riktigt lika vild 3-veckors bebis. Någon som kan se denna fikan framför sig?;) Spännadne och roligt!
På lördag blir det återträff med föräldragruppen, denna gång med alla små oxå. Även det kan bli en intressant tillställning, 9 vuxna, 5 bebisar och en 2-åring. Hi hi! Kul ska det bli att träffa allihop igen iallafall.

Nu har killen i muminpyjamas vaknat ordentligt, dags att plocka fram mjölkmaskinen och välkomna dagen.

/Lela

18 aug. 2010

Ensam hemma


Sitter just nu helt ensam hemma. Sambon tog med sig sonen på promenad bort till affärn för att hämta ut ett paket. Elektronikprylar som Tomas beställt, som att vi behöver mer elektronik här hemma?;) Vet faktiskt inte ens vad det är för nåt... inte orkat ta reda på det.
Anledningen till att inte jag följer med på familjepromenad är att jag har blivit dunderförklyd. Har varken tid eller lust att vara sjuk men det tog bacillerna som vanligt ingen hänsyn till... Tror jag måste jobba på min auktoritet så de har lite större respekt för mig. 
Ont i halsen, snuvig, huvudvärk, hosta och ont i tänderna. Ont i tänderna låter kanske märkligt men det får jag alltid när jag blir förkyld, ont i hela tandraden, både tänder och tandkött. Inge vidare alls...

Igår kom Tomas pappa med fru ner på besök så de var hemma hos oss igår och en liten runda idag innan de körde hemåt till Varberg igen. Så nu har hela närmsta släkten träffat vår nyförvärv! De verkade nöjda med vad de såg=)
Igår visade sig William dock inte från sin bästa sida, kinkig precis hela dagen. Det ända som dög var att ligga i mammas famn, fick mycket gjort igår med andra ord;) Inatt och idag däremot har han varit helt underbar! Sovit gott hela natten, så pass gott att jag fick väcka honom för en liten matstund vid 4-tiden imorse. Han hade säkert kunna sova en bra stund till men det kunde inte jag. Brösten sprängde och värkte så han fick äta vare sig han ville eller inte helt enkelt. han verkade inte allt för ledsen för en mat och kelstund dock.
Idag på dagen har vi mest mysat hela dagen, legat i knät och grimaserat. Roligt nu när man börjar se förändring för var dag. Han kan hålla ögonen fixerade en stund och titta på en när man pratar med honom. Stadigare i nacken för var dag som går, lägger, man honom på axeln så vill han inget annat är att resa sig upp och titta på en. Blir stor fort den lille killen.

Nej nu ska jag lägga mig en liten liten stund på soffan innan de kommer hem igen. Sen är det familjemys i soffan som gäller för resten av kvällen! Tror Tomas att han ska få leka med vad det än nu må vare i det där paketet han hämtar så tror han fel;)

/Lela

16 aug. 2010

Yes!


Jag tror att jag lyckades, han har sovit i hela 20 minuter nu, ska skynda mig in och slänga mig i säng så jag hinner sova jag oxå innan det blir morgon igen. (Räknas 3 som natt eller morgon eller beror det på vem man ställer frågan till?)

Tji fick jag!


För att jag i min enfald hade tänkt få äta kvällsmat och titta på filmen... Sonen bestämde sig för att han minsann inte skulle sova!

Så här har kvällen/natten sett ut sedan kl 21 idag:
Han skriker, jag vaggar, gungar, dunsar, går omkring och sjunger. Han lugnar ner sig och efter ca 10 minuter sluter de trötta små ögonen och somnar. Jag fortsätter vagga, dunsa, gå omkring och sjunga i ytterligare ett par minuter för att sedan lägga honom i sin säng. Han sover gott... I 2-3 minuter, sedan börjar proceduren om igen. 
Ätit har han oxå gjort, samma resultat. Somnar mitt i maten enbart för att vakna ett par minuter senare igen. 

Nu ligger han sedan 10 minuter tyst i sin säng, inte vågat gå in och titta efter om han ligger med sina blå ögon klarvaken och stirrar i taket eller om han sover. Men så här länge har det inte varit sammanhängande tyst på hela kvällen. Inte utan vaggandet, gungandet,  dunsandet, vandrandet och sjungandet.
Vågar man hoppas? Hade varit skönt att sova vid denna tiden på dygnet.

/Lela 

15 aug. 2010

Jaha...


Jaha då har denna helgen passerat, gick nog lite för fort för mitt tycke... Hann inte riktigt med känner jag så här i efterhand, inget speciellt jag känner att jag missat utan vi har hunnit en massa saker. Nej den har bara gått lite för fort rent allmänt...

Igår fyllde William 2 veckor och det firade vi genom att åka till IKEA hela familjen. Tyckte det var en lagom tripp för att testa vad han säger om att åka bil längre sträckor. Vi kommer ju vilja åka upp till Varberg sen, då är det bra om han inte protesterar allt för mycket för att åka långt. 
Det gick så bra så det ska nog inte vara några problem. Blev som vanligt inget speciellt inhandlat på IKEA, matta och lampa till hans rum och nya tesilar. Vi är ju frekventa besökare av det stora varuhuset men handlar oftast bara lite åt gången;)

Idag har min far med familj varit på besök. Trevligt, de hade med sig deras lilla bebis. Gibzon, en av de minsta hundarna jag någonsin sett tror jag, söt är han iaf=)
William fick jeans, skjorta och slips av dem. Lagom ungefär till jul skulle jag tippa men supersöta=) Tackar, bugar och bockar!!

Imorn väntar besök av vänner som vill komma och se vår lilla kille och på tisdag kommer Tomas pappa och fru ner. Full rulle hela veckan men det är än så länge bara roligt när det kommer folk på besök. Så passa på att besöka oss medans jag fortfarande tycker så för rätt som det är kanske det vänder, det vet man aldrig! Då vill jag ha sonen helt och hållet för mig själv;)

Nu ska vi äta kvällsmat, the och scones och titta på söndagsfilmen. Förhoppningen är att sonen somnat för kvällen, håller tummarna!

/Lela

13 aug. 2010

Fredag kväll


och lillkillen har precis lagt sig. Tänkte passa på att uppdatera veckan som gått.

I måndags var vi ju och tog foton, i onsdags visades det tryckta resultatet i tidningen.
                                      
Mina killar blev hur fina som helst bara modern som envisas med att ha dubbelhaka som vanligt. William visar sig verkligen från sin bästa sida och tittar rätt in i kameran, SÅ fin=)

Skrev ju i måndags att vi köpte babygym och babysitter. Nu har vi invigt bägge två och han verkar tycka att det är helt okej att sitta/ligga i/på. Mycket bra hjälp när man vill göra någon hushållssyssla medans Tomas är på jobbet. Det får inte ta för lång tid bara för då hinner han tröttna... Men gott och väl en halvtimme funkar och på den tiden hinner man ganska mycket om man är lite effektiv. Babygymmet är i helt underbara färger, lyckades fånga honom på ett riktigt fint kort häromdagen!


Än är man inte intresserad av alla djuren som hänger ner men det kommer och då kanske man tycker att det är ännu roligare att ligga på den.

Igår började årets SAIL i stan, det blev en vända in på kvällen för att leta lite mat. Orkade inte laga något hemma. Fanns massa matstånd men inte något som var riktigt gott så det blev kebab för Tomas och Lovisa och kyckling och ris för min del. Den riktigt goda maten fanns inne i restaurangbyn men ljudvolymen var lite väl hög för att vi skulle kunna vara där inne med William. De har en stor scen med massa artister som spelar hela kvällen och det är inte "godnattssång-volym" direkt. 
En hiskelig massa folk träffade vi iallafall, all uppmärksamhet på William. Folk är verkligen helt galet nyfikna när man har fått barn!;) Bäst reaktion fick vi från en gammal kollega till mig från casinotiden som inte visste om att vi väntade barn, han såg lite lätt lagom chockerad ut=) Synd att vi inte fångade det på bild!

                       

Idag har det mest varit mys i soffan här hemma. Lite god middag i form av grillad kyckling har vi oxå hunnit med. William var snäll nog och passade på att sova en liten stund så vi fick njuta av middagen tillsammans vid köksbordet och bara prata Tomas och jag. 

Nej nu ska jag ta och plocka iordning i köket sen väntar sängen, varit en lång vecka för hela familjen. Tomas börjat jobba och jag varit själv hemma med lillkillen, tar på krafterna att vara en familj på 3;) Men jag klagar inte...det är faktiskt ganska mysigt oxå=)

/Lela

9 aug. 2010

Shoppingdag


Idag har det varit full rulle på aktiviteterna hela dagen. 
Först på listan stod ett besök på sjukhuset för att ta kort på oss hela familjen. Gick så bra så, William var glad och tyst hela tiden. Tittade rätt in i kameran så nu får omvärlden se hans stora vackra ögon. Han är en mästare att gömma dem på kort annars.
Fika/amning i cafeterian och en liten pratstund med tant Isa. Vidare in till stan, beställa smycken inne på Hallbergs. Sen blev det lite kläder inhandlat till pojken. Ett snabbmöte med Tina, Andreas och lille Izac. Trevlige men nästa gång förslår jag en lite längre sammankomst. Gärna med sittmöjlighet och kanske tom nåt gott att fika på;)

Vidare ut till Babyproffsen för att spendera en hel massa pengar till... Babysitter och ett babygym. Lite för liten för gymet ännu men just nu var vi mest ute efter sjäva mattan. Bilder kommer en annan gång. (Amma och blogga samtidigt fungerar men blir lite begränsat;))

Idag har William blivit stor kille=) Han har tappat sin navelstump!! Så nu är vi på rätt väg mot den stora världen.

/Lela

7 aug. 2010

Resorb and back in business


Efter en natt med krackelibang i huvudet på hög nivå så var jag ingen rolig mamma eller sambo imorse. Efter att William fått mat vid halv nio tiden så tog Tomas honom och jag fick försöka sova bort huvudvärken. 
Vid elva var William hungrig igen dessvärre hade inte den lilla farbrorn med gummiklubba fattat vinken utan var fast bosatt i mitt huvud. Då trollade Tomas, han kom med ett glas Resorb och 2 alvedon. Det gjorde susen efter en stund, jag var tillbaka i matchen igen!!

Idag har vi varit besöksfri och passat på att njuta av dagen ensamma. Stoppade ner William i vagnen efter frukost och gick på en lång promenad. Var mysigt att ut och gå tillsammans, fick lite tid att reflektera över veckan som varit. William är ju redan 1 vecka gammal, jag börjar tro på alla som säger att man ska ta vara på tiden för att den går så fort.
Gick förbi trädgårdsplantan på vägen hem. De hade öppnat igen efter semestern (någon som förstår logiken för en blomaffär att ha semesterstängt i juli? Inte jag iallafall!!) så vi passade på att köpa lite till krukorna utomhus. Det mesta där har dött under de senaste varma veckorna.
Resultatet nedan:

    
Jag är ganska imponerad över min egna kropp, den gör ett fantastiskt jobb med att bearbeta alla graviditetskilona. 
När vi blev inskrivna på förlossningen vägde jag 83,2 kg och idag en vecka senare står vågen på 72,3 kg. Som sagt: jag är imponerad!=)

                                                   

Vill passa på att tacka för all feedback! Alltid kul att folk tycker om att läsa det man skriver, ännu roligare när de talar om det=)

/Lela

6 aug. 2010

Dagen D


Kl 05:10 Skrivs in på förlossningen.

Den första undersökningen görs och det visar sig att jag är öppen 4 cm. Jag känner mig ganska nöjd med det, dels så har värkarna varit nyttosamma dels att vi åkte in i rätt tid. Varken för tidigt eller för sent. 
Hinnblåsan buktar, dvs att hinnan som håller inne vattnet är spänd. Vattnet kan gå precis när som helst. 
Blir kopplad till en CTG-maskin som håller koll på sammandragningar och Litens hjärtfrekvens. Ligger på britsen och tittar på displayen som visar värdena och försöker andas mig igenom värkarna.
Molnanadet i ryggen har nu övergått till ett starkt tryck över hela nedre ryggpartiet.

                                  

Kl 06:27 CTG-maskinen kopplas bort och flyttas till en förlossningssal.

Bedömningen görs att jag ska stanna kvar på förlossningen, det är snart dags att föda för vår del. Flyttas in på vad som ska bli "vårt" rum. 
Börjar prata smärtlindring, talar om att jag är öppen för det mesta men jag vill inte ha kvaddlar. Förstår inte grejen med att provocera fram massa smärta för att i ett senare skede slippa smärta. Barnmorskan säger att jag ändå kan fundera på det en liten stund, kvaddlarna ska vara väldigt effektiva mot just ryggsmärtor. Frågar hur länge de är effektiva... ca 1½-2 timmar svarar hon.

Kl 06:35 Kvaddlar ges.

Tomas lämnar rummet och jag blir själv för första gången.
5 stycken sprutor ges i ryggslutet. Tanken är att de ska sättas under en och samma värk, utnyttja den minuten där man redan har väldigt ont. 4 stycken hinner hon sätta under en värk, den 5:e sätts precis när värken klingat av. Aj som ända in i....!!!!! Känns som att någon häller alkohol rätt ner i ett öppet sår, svider som eld under huden. Svor ramsor så långa att jag inte kom på fler fula ord att säga...
Mmmm....vad underbart!! Smärtan i ryggen är nästan helt borta, trycket mot bäckenet under värkarna är kvar men är lättare att hantera. Förstår inte varför jag var så emot detta, helt underbart ju! 

Kl 07:00 Fostervattnet går.

Står och hänger på ställningen, denna värken är värre än de innan. Den gör ont och trycket mot bäckenet är enormt.
Iiiiii, vad varmt och blött det blev!!! Och varifrån kom allt vatten på golvet? Dyngsur och badandes i mina foppatofflor kallar vi på personalen som får komma med nya kläder och torka golvet. 

                                        

Kl 08:32 infusion, Ringer-Acetat 1000ml  kopplas.

På ren svenska betyder det att jag kopplas till dropp.
Ny undersökning, öppen 5 cm. Det går framåt. 

Kl 09:00 Epiduralblockad läggs.

 Kvaddlarna ger inte längre så mycket lindring så de allt starkare värkarna börjar kännas ordentligt. Lustgas har jag haft fri tillgång till sen någon timme tillbaka men vi kommer inte så bra överrens, tycker inte att den är så effektiv som alla säger. Men jag provar den gång efter gång iallfall, kanske ger bättre effekt nästa värk?
                                          


Narkosläkaren kommer och lägger epiduralen. Jag blir lämnad av Tomas för andra gången.
Känner inte mycket av att de sätter epiduralen, lokalbedövningen känner jag men inte resten. Blev förvånad då jag trodde att det skulle göra mer ont att få den bedövningen. En lång tunn plastslang sitter nu fast mellan ryggkotorna på mig, tejpad över hela ryggen och upp över axeln. 

Börjar vid detta laget bli ganska trött, det har varit en lång natt utan sömn.  
Efter ett par minuter börjar epiduralens underbarar rus infinna sig, ett lugn trär in kroppen på mig. Värkarna känns inte mycket alls längre. CTG-maskinen visar siffror som är betydligt högre än vad det varit innan men jag känner nästan ingenting. Tomas står helt förbluffad vid sidan om, tittar på displayen och sen på mig och konstaterar att: nej, jag känner inte den värken heller.
Det är skönt att få andas ut, ligga i sängen och hinna reflektera över denna morgon. Barnmorskan kommer in med en ostsmörgås, Tomas matar mig med smågodis och cola. Vem har sagt att man ska vara nyttig under en förlossning?;)

                                           

Efter att ha fått lite välbehövlig näring i magen så lägger jag mig tillrätta och slumrar till en stund. Även Tomas försöker sova en liten stund, sittandes i fåtöljen. 

Öppen 6 cm.

Kl 10:30 Värkstimulerande dropp.

Nu är det slut på det ljuva ruset av epiduralen, barnmorskan kommer in och kopplar till ytterligare ett dropp. Värkstimulerande, eftersom epiduralen plockar bort nästan all smärta så måste de förstärka värkarna. 
Barnmorskan rekommenderar mig att stå upp så mycket jag orkar, detta för att hjälpa Liten att tränga ner den sista biten. Har inte trillat ner riktigt hela vägen. Upp och ställer mig hängandes över vagnen, benen bär mig men känns som spagetti. Är inte helt stabil så jag är tacksam över att jag har stöd.
En liten stund efter att detta droppet blivit tillkopplat börjar jag känna av effekten. Åhh, vad det trycker på, smärtan börjar komma tillbaka. Vaggar nu fram och tillbaka i min ställning, känns bättre när man är i rörelse men med alla slangar och grejer kommer jag ingenstans så jag vaggar som en anka istället. 

Det blir bara värre och värre, gör ett nytt försök med lustgasen som komplement. Under varje värk känns det som att jag ska gå sönder, delas på mitten. Hela bäckenet gå i bitar, börjar fundera på hur det här ska fortlöpa... Hur ont kommer detta att göra i slutänden? 
Fortfarande lugn och försöker hålla mig på gott humör, lyckas ganska bra faktiskt. Lite förvånad över mig själv.

Kl 11:45 Öppen 9 cm.

Kl 12:30 Smärtlindring i engångsdos.

Om det kändes som att jag skulle gå sönder innan så var det bara som att klämma lilltån under dörren gentemot det som känns nu. Ja jävlar att det 
börjar göra ont!! Det är någon gång här som jag förmodligen börjar låta ungefär som det man ser/hör på TV när det är förlossningar. 
Ståendes på tårna, spänner hela kroppen för att motverka känslan att falla isär i bitar. Varje värk och de är ganska täta nu. Hinner inte andas ut ordentligt emellan, intensiteten är enorm. 
Barnmorskan ger mig en engångsdos smärtlindring i form av tillfällig höjning av epiduralen. Vet inte om det hjälpte nåt, förmodligen. Men det kändes inte som att det gav någon vidare effekt.... Det är bara att härda ut. 
Tomas står och klappar mig på ryggen under värkarna och pratar med mig emellan. Lugnande effekt helt klart men inte så smärtlindrande.

                                           

Kl 13:00 Öppen 11 cm.

Sköterskan kommer in på rummet för att kontrollera hur det går, när hon får se hur jag kämpar emot med hela kroppen i varje värk talar hon för mig att det onekligen ser ut som att det är dags att krysta. Det är krystvärkar jag känner det är därför jag spjänar emot med hela kroppen. 
Detta betyder att jag inte behöver stå upp längre utan får lägga mig i sängen vilket är skönt både för benen och ryggen som är ganska slutkörda vid detta laget. 
Undersökning görs och det konstateras att jag är fullt öppen och Litens huvud står längst ner. 

De börjar med att lägga mig på sidan och säger till mig att det är OK att börja krysta. Tomas kommer upp vid mitt huvud och håller mig i handen. Testar lite försiktigt att krysta, nehä du min själ!! Så där gör jag inte en gång till, no way... Satan vad ont det gör!!
Någon minut senare kommer nästa värk och ger mig inget annat val än att krysta. Shit, jag kan inte ens själv bestämma att jag inte vill, kroppen gör detta iallafall...?!!
Inser att det är nog lika bra att försöka jobba med kroppen här eftersom den uppenbarligen inte kommer att ge vika en tum. 
Sakta men säkert, en liten bit i taget.
Någonstans mitt i allt detta vet jag att jag säger till barnmorskan, sköterskan och Tomas;
-Jag vet att detta inte hjälper och jag kommer fortsätta iallafall, vill inte klaga men nu vill jag faktiskt inte mer!!
De skrattar åt mig, jag får nästa värk och tycker inte att de är speciellt snälla när de skrattar åt mig!
Jag får inte tillräcklig kraft av att ligga på sidan och krysta så de hjälper alla till att lägga mig på rygg istället. Ner med hakan mot bröstet, andas in på varje värk och tryck, inte släppa ut någon luft, inte skrika utan rikta all urjävlig kraft neråt istället. 
Tjo tjena det var ju lätt. inte!!  Nu är toppen av huvudet ute, jag får känna på det med handen. Lite kick gav det mig att få känna att Liten var på riktigt. Ett par krystvärkar till, kom igen nu!! Kände så i ungefär 2 värkar sen ville jag ge upp igen, trycka tillbaka huvudet och åka hem. Liten kan stanna där inne för det här är inte kul!
Nästa värk gör så ont, så ont, så ont, tror att det var här jag bestämde mig. Jag ska inte ge mig förens den är ute. Jag tänker inte andas ut eller släppa taget om värken för det här är över! Nu JÄVLAR ska den ut!!!
Det räckte inte riktigt med en värk men 2 gjorde susen, ibland är det vettigt att bli skenheligt förbannad på sig själv. 

Kl 13:55 Födelse

Ut kommer lille William med en väldig fart. Vilken lyckokänsla=) Första bråkdelen av lyckokänslan för att det inte längre gör SÅ ont och resten för att han skriker för full hals. 
De lägger upp honom på bröstet, en liten, liten kladdig helt underbar sak!!=) 

                                                  

Vår alldeles egna lilla William med världens stoltaste föräldrar!
En som klarade av hela förlossningen utan att svimma och med en krossad hand. (För det var väl ingen som trodde att jag släppte hans hand en enda gång under slutskedet?) och den andra som är stolt och lycklig över att ha klarat av detta men inte villig att göra om det igen!!

   
  
Så gick det till dagen då William blev född!!

/Lela

5 aug. 2010

Viva! Karlskrona


Dagen men stort D började med att jag var äckeltrött på att bara gå hemma och vänta, vänta, vänta och vänta. Bestämde mig för att något måste göras....
Kvällen hade vi redan bokat med Tinas och Andreas som oxå väntade barn. Vi var planerade till samma dag men led av samma öde så hon var lika förebannat trött på att vänta som mig.

Tomas och jag började med att åka till metropolen Bräkne-Hoby för att gå på Karlssons, mest för att det var det ända butiken inom 4 mils radie som vi inte hade besökt den senaste tiden, inte för att utbudet är så givande.
Börjar få känningar längst ner i magen, något som känns annorlunda men väljer att inte fokusera på det. Hade ju gått omkring och känt efter så mycket den senaste tiden så jag bestämde mig för att det bara var inbillning. Efter att ha traskat runt där inne i typ 2 timmar utan att hitta nåt annat än godis och cola så börjar det bli dags att dra sig in mot Karlskrona för att möta upp Tina och Andreas. Skulle bara gå på toa först, för säkerhetsskull...
Vilken överraskning jag fick där inne, slemproppen börjar lossna!! Jippie, det är det tydligaste tecknet på länge, dessutom ett tecken som jag inte kan inbilla mig. Detta gick ju att ta på!
(Även om det hade varit ganska ohygeniskt, äckligt för att inte tala om märkligt, nej jag valde att inte ta på detta tecknet!!)
Ut till Tomas och berätta den STORA nyheten som blev förväntansfull och lite lite stressad tror jag;)

Väl inne i stan igen så går vi en runda runt Viva! Karlskrona, tittar på fult engelskt porslin med rosor, ankor och grisar på. Konstiga ostar, korvar samt mycket mer men det såg ganska oaptitligt ut alltihop.

Nu börjar det molna på ganska bra i ryggslutet och nedre delen av magen, förstår vad BM menar när hon säger att det bör kännas ungefär som mensvärk för det är precis vad det gör.

Alla hade tydligen bestämt sig för att vara ute just denna kväll, stötte på ungefär halva släkten och alla ifrågasätter vad jag gjorde där inne, varför jag inte är hemma eller inne på förlossningen, de vill inte vänta längre nu. 
Nej inte jag heller men jag väljer att inte säga något om mina misstankar att det är något på G, denna gången ville jag vara helt säker.

Upp till Stars & Stripes för att äta, klockan är nu runt 20. Efter att ha suttit en stund så börjar det molna på ännu mer, det är inte längre helt bekvämt att sitta. 
Väljer återigen att inte säga nåt, inte ens till Tomas. Det går kanske över och det vore ju snöpligt, sen har vi ju så trevligt!
Vid 22:30 - 23 bryter vi upp för att gå en liten runda med deras lilla hund som behöver rastas. Efter det så bestämmer jag att det är dags att åka hem för det börjar kännas ganska ordentligt, tackar för en trevlig kväll och kör.

Väl hemma känns det bara starkare och starkare.... Klockan är runt midnatt.
Ett par omgångar Yatzy och varm choklad vid köksbordet. Har nog aldrig haft så dåliga poäng i Yatzy, det var svårt att fokusera när värkarna började sätta igång på riktigt.
De var fortfarande väldigt oregelbunda men nu gick det inte längre att tolka det som nåt annat, det är alltså nu det händer!! 
Försökte gå och sova en stund, funkade...inte alls. Då var klockan runt 3 och det var ca 30 min mellan värkarna.
Vid 4 hade avståndet krympt till ca 8 minuter och 4:30 till 4 minuter. Avstånden krymper fort och nu börjar det kännas ganska jobbigt, ringer förlossningen. Jag är välkommen in men de rekommenderar att vänta tills jag har 3 värkar på 10 minuter. Okej, men det lär ju bli ganska snart om denna takten håller i sig, säger att vi avvaktar en liten stund till sen kör vi in.

Passar på att tala om för min mor och far att det snart är dags.
Tomas står med mobilen i högsta hugg och klockar värkar samtidigt som han ränner runt hela huset och plockar ner saker i väskan, ger katten mat, plockar undan disken och alla andra viktiga saker han kan komma på. Nerverna börjar göra sig kända även om han inte ville säga det högt just där och då;)

Strax innan kl 5 morgonen den 31 juli 2010 sätter vi oss i bilen och kör mot förlossningen...