Image Map

30 maj 2011

Återbesök


Återbesök på leklandet idag=)
Trodde inte att vi skulle vara är så länge då killen bara sov 20 minuter på sin förmiddagslur som normalt sett brukar vara runt timmen. Han var ganska trött och lite smågrinig när vi åkte dit. 

Men väl på plats så var tröttheten som bortblåst. Började skratta så fort jag satte ner honom i "lekhagen" och kröp iväg för att kolla läget. Efter bara en liten stund så kom Selma och Cim, då blev det full rulle för den snorpan är aldrig lugn och still. Bara bus i ögonen på henne=)

Hela 3 timmar blev vi kvar där utan gnöl och gnäll, helt galet! Trodde jag verkligen inte men det bevisar bara att om de har tillräckligt kul så glömmer de bort att de är trötta.
Så söta var de när de satt i bollhavet och kramade och pussade varandra, gullungar=)

Efter vi packade ihop oss och hade satt oss i bilarna dröjde det inte många sekunder innan han slocknade. Inga problem att lyfta in honom till sin säng när vi kommit hem heller, får se hur länge han tänker sova nu bara;)

Nu väntar vi bara hem Tomas också sen får vi se vad resten av eftermiddagen har att bjuda på. 

/Lela

29 maj 2011

Tomas tur


Återigen söndag, alltså nya naglar. Fick fuska lite redan i onsdags då det förra redan börjat flaga, så är det med billiga lack:( Så i onsdags såg det ut så här:

 Brunt med turkosa prickar och streck.

Idag var det Tomas tur att testa på det här med att måla naglar. Nej inte min idé, han ville prova på eget bevåg. Bra resultat med tanke på att han aldrig målat naglar innan, så här blev det::


Ganska lika de föregående=)

Måste ju få in William någonstans här idag också;) Han och hans far kom på en ny rolig lek i förrgår. Man sätter sig uppe på sin gåvagn och blir omkring körd av pappa, mycket roligt!!

    
/Lela

27 maj 2011

Det blir inte alltid som man tänkt sig...


Idag var det tänkt att vi, hela familjen,skulle ha en mysig eftermiddag inne i stan. Gå runt lite i affärerna, kanske ta en fika tillsammans och bara vara och mysa. 
Tänk så fel man kan ha....

För fjärde gången i rad när hela familjen är iväg så bestämmer sig William för att protestera, och det högljutt!!
Han vägrar somna trots att han är så han inte vet vad som är upp och ner. Bilturen in till stan var han på väg att somna flera gånger men lyckades gång på gång lura John Blund. Väl inne i stan trodde jag att han hade slocknat där under sufletten, smyger ner huvudet för att kolla läget och möts av två stora stirrande ögon, två stora trötta stirrande ögon. 
Ett evigt dragande av vagnen, fram och tillbaka, utan att ge det resultatet vi önskade så tröttnar han på att vara så trött. Men somna verkar ju vara en urbota korkad idé så han tar till det andra knepet han kan, skrika för full hals. Konstant utan uppehåll (nej han tröttnar inte och somnar efter en stund, han kan hålla på i timmar) och det spelar ingen som helst roll vad man gör, det är bara hans säng som duger i detta stadie.
Inte mycket mer att göra än att packa in oss i bilarna och åka hem igen. Så mycket för vår mysa eftermiddag:(

Som sagt, fjärde gången i rad och samma scenario. Tråkigt när man hade förväntat sig något trevligt. 
Mest av allt tycker jag synd om honom som inte ser någon annan utväg på sin trötthet än att skrika och vara ledsen. Vill ju att han ska vara nöjd och ha det bra...

/Lela

26 maj 2011

Besiktning nr 2


Nu är besiktning nummer 2 också avklarat. 
William fick med beröm godkändt på sin 10-månaders kontroll. Han demonstrerade i princip allt han kan, klappa händer, pincettgrepp, krypa, ställa sig upp mot möbler, vända sig och mycket mycket mer. Han hann även med att leka marodör genom att riva ut/ner allt han kom åt;) Låt oss enas om att rummet inte riktigt såg ut likadant när vi lämnade det som när vi kom in;)

Dagens mått: 10690 gram tung
                         76 cm lång

Efter att det var klart åkte vi till öppna förskolan, vi hann precis innan sångstunden började. Nu är vi precis hemkommna igen och killen sussar gott efter att par timmar iväg. 
Jag ska sätta mig och kolla igenom korten som låg och väntade i brevlådan. Framkallat massa kort på William, sammanlagt 200 st, de mesta ska in i album men en del ska användas till scrapbooking. När jag nu får tiden att sätta mig med det;)

/Lela

Besiktning nr 1


Besiktning nummer 1 för dagen är nu avklarad. Nog den snabbaste form av besiktning jag någonsin varit med om, tog ca 1 minut. 
Vi har ju bytt försäkringsbolag på huset och för att huset ska bli fullförsäkrat så måste det göras en besiktning mot husbock och andra träskadeinsekter. På vårt hus innebär det lite bekymmer eftersom det är av tegel och inte har någon vind så man kan inte se takstolarna. Så han kom in genom dörren, jag visade våra gamla försäkringsbevis på just husbock (som är baserade på den förra ägarens försäkring) och därefter godkände han huset och vi kommer att få papper på att försäkringen är komplett.
Svårare än så behöver det inte vara ibland;)

Besiktning nummer 2 är vid 13.20 idag, Williams 10 månaders kontroll. Hoppas att den tar lite längre tid än 1 minut men att resultatet blir detsamma, att han blir godkänd;)

/Lela

24 maj 2011

Nöjd


Vi satt precis och pratade lite i soffan, kom på att vi är nöjda. Väldigt nöjda. Vad är vi så så nöjda över? Jo något så spännande som Williams nattningsrutiner;)
Tror att de flesta småbarnsföräldrar förstår vad vi menar. Det verkar som att det är en stor grej i de flesta familjer det där med nattning oavsett om det fungerar eller inte. 
För oss fungerar det väldigt bra nu och det är galet skönt. Han får mysa och kela lite i soffan, läggs i sin säng med vällingflaskan, när den är slut går någon av oss in, ger honom nappen och sjunger en liten stund säger godnatt och går ut. Nu mer är det sällan vi behöver gå in några fler gånger, han somnar av sig själv även om det tar en stund. Brukar tjoa, prata, banka i väggen, kasta nappar och gosedjur men är glad och nöjd. Efter 20-40 minuter sover han gott=)
Att han sen inte sover med huvdet på kudden är en annan sak. Ikväll tex ligger han på "fel" håll, med huvudet i fotänden uppepå täcken inborrad bland de gosedjuren som faktiskt fått vara kvar i sängen. Det är väl ändå bara ett dumt vuxenpåhitt det där med att man måste ha huvudet på kudden?;)

Nu när kvällarna fungerar som dem gör så kanske det är dags att börja med samma sak på dagarna, att han ska kunna somna själv även då. Det kommer inte gå i handvändning, för det gjorde det inte med nätterna till en början men nu vet vi ju att det fungerar så det är bara till att vara ihärdig. Se om jag säger samma sak om en vecka eller två;)

Suttit och kollat runt på nagelfix ikväll igen. Det fullkommligt bubblar i huvudet av alla ideér jag vill förverkliga nu. Svarta med färglada prickar i olika storlekar, lite mer stilrena bruna med svart dekor, limegröna tippar med silverglitter, hederlig fransk manikyr, mjuka "stripes" på tipparna, bakvänd fransk manikyr i färg... Ja förslagen är många och jag vill göra allihop men kan inte bestämma mig för i vilken ordning. Dessa bekymmer;)
Kan ni hjälpa mig och ta besluten åt mig?

/Lela

Smart kille!


Blev så full i skratt idag när vi höll på att städa vardagsrummet idag, jag städade och William levde rövare kanske jag ska skriva.

Han började med att välta ut ytterligare en blommkruka, denna gång på soffbordet. Tomas har tydligen varit duktig och vattnat den lite väl frikostigt för det fullkommligt rann ut jordblandat vatten över HELA bordet. Jippie;) Han såg lika förvånad ut denna gången som förra.

Efter att det var uppstädat (orsaken till varför städandet började, och ja jag var tvungen att städa hela huset efter detta) smet han in i hörnet mellan sofforna och stoppade vissna blad i munnen samt tuggade lite på sin farfars bröllopskort.
Så här fortsatte det hela förmiddagen, galen och vild men på mycket gott humör så han fick hållas. 

Sen var det tydligen något mycket spännande att titta på i/genom fönstret för dit for han i ett huj. Jag började dammsuga och ser honom bara i ögonvrån när det är något som inte riktigt stämmer... Når han inte lite väl långt upp helt plötsligt?
Jo, jag hade så rätt så rätt, han nådde lite längre upp än vanligt för han hade orndat sig en pall. Krypit och hämtat en kartong till ett pussel som ligger under vintrinskåpet i väntat på att bli ihopsatt (väntat länge nu ca 2 år, till mitt försvar så är det svart/vitt och bara en massa hus!!), puttat med sig den till fönstret och därefter helt enkelt ställt sig uppe på lådan!
Då nådde han ju faktiskt lite mer och kunde utförska allt det där spännande i fönstret;)

       

Han är inte dum den lilla killen! Blir dock lite orolig... Om han redan kommer på sådana lösningar vid 10 månaders ålder, hur kommer detta att bli när han blir äldre? Den dagen den sorgen eller hur är det man säger?;)

/Lela

22 maj 2011

Söndag = ny nageldesign


Söndagar innebär nästan alltid nya naglar. Ett par timmars pyssel i soffan efter att sonen sover är kvalité för min del.

Den gångna veckans utseende:

   Tagen med mobilkameran, inte så detaljrikt dessvärre.

Nästa veckas design blev efter lite funderingar så här:

   Ganska fräckt resultat efter att ha lekt med "dotting"-verktyget Tomas köpte i Japan=)

/Lela

19 maj 2011

blä...


Mogen rubrik jag vet, men idag är en sådan dag. Finns inget annat ord som bättre beskriver känslan än just blä.... 
Vet inte varför det är just en sådan dag, kan vara för att William tyckte att tjugo över fem var en bra tid att vakna på utan att vilja somna om ordentligt.
Kan vara för att jag vill massa men inte har någon energi/tid/ork/ekonomi för att uträtta det jag vill.
Kan vara för att katten betet sig som en åsna och skrikit halva morgonen.
Kan vara för att jag inte bestämt mig för vad som ska hända idag.
Kan bero på många saker...  Väldigt få svar bara. 

På något sätt måste jag vända denna dag och göra den till något bättre än vad den är just nu. Får besök ikväll och det vore ju hemskt tråkigt om de blir lidande bara för att jag är blä... idag. 
Har försökt städa bort min negativa energi, brukar kunna hjälpa lite men inte idag, suck.
Varför blir vissa dagar så här? Eller blir dem inte så här utan det är jag som gör dem till vad dem är? Kanske, kanske inte, orkar inte analysera...

/Lela 

16 maj 2011

Update


Helgen har varit underbar på alla sätt och vis, familjen är komplett=)

Lördagen tog vi det bara lungt, åkte iväg för att fika och handla. På den nivån var det hela dagen, lugnt och skönt. 

Söndagen åkte vi ner till loppisen i brunnsparken, jäklar vad skit folk försöker sälja!! Helt galet men jag älskar det! Älskar att gå omkring och förundras över allt skit, både på loppis och i secondhandbutiker.
Det finns guldkorn om man har tålamod att rota och leta, det hade inte jag men lite fyndade vi.

      Jeansen och skorna för en hundring, ganska bra tycker jag.  T-shirtarna med matematiska problem köpte Tomas till William i Japan. 

Tomas hade köpt lite mer än T-shirtarna i Japan, bland annat:

   Anpanman!

Det är en animerad  figur från 60-talet som är en väldigt populär bland japanskabarn. 
Just denna Anpanman pratar (på japanska) och hoppar när man trycker den på ena handen. Tomas och jag älskar den, William tycker den är intressant att studera på lite håll;)

Jag fick också presenter, en massa nagelfix att leka med. Det fanns tydligen hur mycket sånt som helst att välja på där. Jag hade inte förväntat mig någonting alls så jag är supernöjd=)

   Så här fin var min karl på sin affärsresa=)

Nu ska vi titta på en tjuvkik på 4:e pirates filmen sen blir det lite the och choklad. 

/Lela

13 maj 2011

Fredagen den 13:e


Slog mig just, fredagen den 13:e innebär inte otur för mig utan precis tvärt om.

* Fredagen den 13:e november 2009 fick vi reda på att det växte någon i magen på mig.

* Fredagen den 13:e maj 2011 kommer Tomas hem till oss igen efter ha varit ifrån oss en vecka.

Fredagen den 13:e är helt enkelt ett bra datum för vår familj=)

/Lela

Nu ska vi alla ut och gå!

Ja jag vet, ljuset är inte det bästa och man får dessutom vara lite skev för att se ordentligt. Men om man bortser från de så är det söta filmer=)








De visar iallafall hur duktig han har blivit på att gå med sin gåvagn, nu kryper han själv fram till den och klättrar upp och går iväg. Vi måste öva en del på att svänga bara för just nu går det bara precis rätt fram;)
Ska bli kul att få visa Tomas vad han har lärt sig imorgon när de träffas! Ikväll kommer han hem, min saknade karl som varit borta sedan i måndagskväll. Så snart blir man hel igen=)

Klart som attan att jag har saknat honom men jag tror det är värre för honom som åker iväg, jag har fullt upp hela dagarna ändå med att hålla efter vår lilla vilding, har inte tid känna efter så mycket. Han är ju själv på ett hotellrum i en främmande del av världen, ensamt. Men som sagt, ikväll kommer han hem och kan hålla om mig när vi går och lägger oss, längtar!

/Lela


12 maj 2011

Brunnsparken


Idag blev det som planerat ett besök på Brunnsparken i Ronneby. Hade hur bra väder som helst, varmt men inte soligt, utmärkt när man har lillkillen med sig=)

Vi gjorde inget speciellt alls utan bara njöt av det fina vädret, underbara naturen och en galen och glad William.

   
       Tittar nyfiket på änderna i dammen.   Än är det lite otäckt så snutte måste                                                                       följa med.  

   

Vem behöver en lekpark när mamma och Lovisa kan agera klätterställning?

        Brunnsparken är full med änder som inte är det minsta folkskygga.


Även om det inte syns på just denna bilden så var William väldigt nyfiken på änderna. Kom en ensam and när vi satt på gräset som hen genast skulle följa efter. Gick och kröp efter den stackars anden ett par minuter tills anden tröttnade på sin följeslagare och flydde fältet.
Hade han kunnat hade han nog velat fånga den och ha med den i vagnen hem;)

   Alla mot en, undrar just vad den stackars understa anden gjort för ont
i sitt liv?


    
Efter att William hade sovit 1½ timme medans Lovisa och jag fikade så fick
han rida på hästen innan vi åkte hem. Roligast var nog att slå den på
benet;)

Supermysig dag utan några som helst måsten eller krav, kommer att göras om igen inom en snar framtid. William tyckte det var kul att kunna krypa relativt fritt, plocka blommor och försöka smaka på allt han kom över. Men nästa gång blir det till att packa egen fikakorg för cafét som finns där var inte mycket att hurra för. 
Tack till Lovisa för det goda sällskapet och för lånet av bilderna ("min" kamera befinner sig fortfarande på vift på andra sidan jorden, beräknas komma hem imorgon).

/Lela

11 maj 2011

Dagen i dag...


...började bra. Killen somnade gott om efter den tidiga morgonvällingen vid halv sju. Jag fick sova vidare en stund och sen gå upp, duscha, göra mig iordning och äta frukost i lugn och ro. Strax efter halv nio fick jag få in och väcka den gott sovande sonen, vi skulle ju iväg och sjunga;)

Rytmik, fika på det och sen packade vi in oss i bilen för att köra till Lovisa. Det blev ett snabbt pittstopp för mat och blöjbyte samt upphämtning av en barnstol som hon hade varit snäll nog att köpa under sin tur till Kalmar/IKEA i måndags. En röd Antilop med bricka som det är tänkt att ha på uteplatsen i sommar, slippa dra ut den vi har inne.

Åkte in till stan och lunchade tillsammans med Cim, Camilla och Lovisa på Åhlens. Blev en sväng på stan efter det, köpte ett par sandaler till lillkillen på H&M (fanns ingen bild på deras hemsida och jag orkar inte lägga över bilder från mobilen), de matchar hans solhatt fint;) Fem par leggings till mig åkte också med. 

Mellanmål på en parkbänk i solen för William och sen ett besök på Glassiären för de vuxna, ingen middag behövdes idag;)
Åkte hem och busade järnet på hemmaplan. Gåvagnen är helt klart en hit nu när han har fattat grejen med den!
Efter att han somnat var det TV som gällde för oss, det är ju onsdag och det betyder Grey´s Anatomy=)

Nu har Lovisa åkt hem och jag blivit själv igen. Snart sängen för min del också. Imorgon har det planerats en tripp till Ronneby Brunnspark om vädret tillåter, tänkte att lillkillen skulle kunna tycka det var skönt att få sträcka på benen i det gröna. Får se om han håller med;)

/Lela

10 maj 2011

Racerbil


Det blev visst många inlägg idag, får skylla på att Tomas befinner sig i en annan tidszon än resten av sin familj. När det är dag här är det natt hos honom, vill gärna hålla honom uppdaterad på vad som händer här hemma;)

Skrev i förra inlägget att jag skulle testa att ställa handtaget på gå-vagnen rätt upp istället för att se om han kan använda den vi har hemma också. Det kunde han, å hej vad det går!! Helt plötsligt kan han ju ta tag i handtaget och klättra upp i stående ställning utan att vagnen tippar och sen köra iväg. Varför har jag inte tänkt på detta innan? Det är väl givet att den blir stabil om handtaget är innanför själva vagnen...pucko!
Så nu ikväll har han kört fram-och-tillbaka ett par vändor genom huset med ett STORT leende på läpparna=) Tar det som att han tyckte det var kul att äntligen kunna få använda vagnen utan att riskera att trilla kull hela tiden. Min lilla racerbil=)

Efter ett bad var killen trött och det var dags för sängen. Innan jag la ner honom hängde ögonlocken tungt och det grinades mest. Efter vällingen så vände det, som vanligt och det tog honom 40 minuter att somna. Det är svårt att somna när man envisas med att sitta eller stå upp i sängen! Behövde inte vara inne hos honom mer än tre gånger, han var inte ledsen utan bara bökig. Men nu har den lilla racerbilen parkerat huvudet på kudden och sussar förhoppningsvis gott hela långa natten. 

/Lela

Öppna förskolan


Varit på öppna förskolan för första gången idag. Mycket överraskad, positivt=) Det var mycket mer strukturerat och organiserat än vad jag hade föreställt mig. Kommer alla gånger att bli fler besök dit. 
Lite kaosbilder från dagen, hade inte mycket batteri i mobilen så det hanns inte med att vänta in de fina och bra bilderna;)

    


De hade lära-gå-vagnar där som syns på bilden. Mycket förvånad blev jag när William klättrade upp, tog tag i handtaget och knatade iväg, SJÄLV!! Hur bra som helst, lite vingligt men inte mer än att han klarade av det själv. Spännande=)
Hans vagn hemma rullar dock mycket lättare än vad dessa gjorde. Men ska nog ställa in vårt handtag så det står rakt upp precis som på dessa och se om det är lättare för honom då. 

Efter ett par timmar där så började det bli mer än lovligt kinkigt och det var dags att packa ihop för att köra hemmåt. Hann sätta in honom i bilen, gå runt till förarsätet innan han sov;) Inte lätt att vara på äventyr när man är liten. Nu sover han gott i sin säng och lär väl göra det en stund till.

/Lela

Syskon


Det är en grej jag har funderat på ganska mycket den sista tiden och det är det här med syskon.

Varför är det så att när man har skaffat ett barn så hinner det knappt födas fram förrän frågorna börjar komma från folk i ens närhet (och folk utanför ens närhet också för den delen), när kommer det syskon då?
Finns det någon oskriven lag som jag missat? Om man har skaffat sig en liten underbar människa så måste man skaffa fler?
Och vem är det som säger att det är okej att bombadera en nybliven famlij med frågor om när nästa kommer?
Tänk om jag inte vill ha fler barn? Tänk om jag är alldeles underbart lycklig och nöjd med att vara en familj på tre underbara individer?

Det jag finner ännu mera märkligt är att när folk ställer frågan till mig så svarar jag utan att tänka mig för: -Nej jag vill bara ha ett barn.  
Är ett barn bara så bara egentligen? Blir irriterad på mig själv när jag svarar på detta viset för det ger en indikation på att jag själv inte tycker det är helt okej eller helt accepterat att välja bara ett barn. Varför svarar jag inte, -nej vi är nöjda som det är.

När man har svarat och klargjort att, tack men nej tack, så kommer det alltid motfrågor. -Varför? -Det är väl klart att lilla William ska ha ett syskon, tänk så kul de kan ha! Eller nästan allra värst, -Jaha, så han ska bli ett ensambarn.
Ja, det kanske han ska bli, ett ensambarn. Skulle det verkligen vara så hemskt? Mår alla ensambarn världen över otroligt dåligt över att vara just ensambarn? Visst, det finns säkert de barn som önskar sig ett syskon men jag tror att det finns precis lika många som önskar att de inte hade några syskon och fick vara just själva.

Det finns många åsikter om hur många barn som är lagom har jag märkt. Men det är förhållandevis få som accepterar ens svar när de frågar. En del känns nästan som att de försöker gro någon form av dåligt samvete hos en, att man är självisk och inte tänker på barnets bästa.
Frågan är då om jag ska tänka på mig själv i första hand eller skaffa fler barn för Williams skull, så han får en hel drös med syskon att leka med men att jag inte har ork och energi att engagera mig i alla mina barn eller ska han vara ensam och få min fulla uppmärksamhet och all den kärlek jag har att erbjuda honom? För mig är valet ganska enkelt...
Ni som läser och vill ha fler barn, ta inte illa upp. Ni kommer alla gånger att kunna dela upp er kärlek i lika stora portioner och vara engagerade men jag är inte så säkert på att jag klarar det.  

Det är enligt de flesta inte okej att fråga ett stadgat par i 30-35 års åldern varför de inte har några barn.
Där sätter ofta samvetet stopp, de kanske inte kan skaffa barn, så då låter man bli att fråga. Men när man har en liten knodd så är alla sådana spärrar som bortlåsta. Då finns det inte längre något samvete som stoppar. Varför? Är inte valet av barn/hur många barn något som är ganska personligt? Är det något som alla andra måste lägga sig i och ha en åsikt om? Och varför försöker så många "övertala" en till att skaffa fler?
För att göra en förenklad jämförelse, om jag pratar med någon om deras jobb och de säger: -Jag trivs bra på mitt jobb, det ger kanske inte så pengar i kuvertet varje månad men jag känner mig uppskattad och jag får utrymme att syssla med det jag vill. Skulle jag då genast börja en övertalningskampanj för att få personen i fråga att byta jobb?
-Tänk på hur mycket mer pengar du skulle kunna tjäna!
-Du kan ju inte gå där i hur många år som helst, du måste ju klättra på den berömda karriärsstegen!
Varför måste man försöka få en person på "bättre tankar" trots att det står ganska klart att personen i fråga är nöjd precis som det är?

Jag har tidigare alltid sagt att jag inte vill ha barn. Jag är ingen barnkär person men ångrar mig inte för en nanosekund att vi skaffade William. Men för mig känns det som att mitt är gjort nu, jag är sjukt nöjd med vår familj precis som den är. Sen ska man aldrig säga aldrig, jag som aldrig skulle ha barn sitter ju nu här med en 9-månaders son. Ibland kan livet överraska=)
Det jag protesterar mot är fenomenet att andra verkar veta vad som är bäst för just vår familj. För det är vad den är, vår familj. Min, Tomas och Williams, ingen annans. Ändå så verkar andra veta vad som är bäst för just oss...
Snälla, lämna det beslutet till oss som faktiskt lever i vår familj!!

/Lela

9 maj 2011

Resfeber


Idag var det återigen dags för Tomas att lämna familjen hemma och åka iväg med jobbet, denna gång är han på andra sidan jorden mer eller mindre. Japan är slutdestination, för att vara mer exakt Osaka i Japan. Långt iväg är det, jäkligt långt iväg!!!
Igårkväll började det märkas ordentligt att han drabbats av resfeber vilket kanske inte är så konstigt. Ska man flyga runt halva jordklotet för första gången så är det okej att drabbas av resfeber;)
Han skickade ett SMS när de hade satt sig på planet i Helsingfors som ska ta dem hela vägen till Osaka: jag är helt överväldigad över platsen på japanflyget, serverad allt och fått egna tofflor, morgonrock och lypsyl. Hi hi, söte=) Får se när han kommer hem på fredag om han har blivit förälskad i Japan och vill flytta dit eller om det var planet dit som var bäst;)

För oss som då är kvar hemma har dagen lunkat på precis som vanligt. Rytmik, handling och lek. Gungat i trädgården i 45 minuter har vi också hunnit med;) 
Bråkat lite har vi gjort men det bortser vi ifrån. 
Imorgon blir det troligen premiär på öppna förskolan, spännande och se vad det har att bjuda på. 

Redan lagt upp denna bilden på Facebook men jag blev faktiskt lite stolt över resultate så den får hamna här också:

  

Blev inget roligt eller spännande inlägg idag men det har inte varit en speciellt spännande dag...

/Lela