Smart kille!

Blev så full i skratt idag när vi höll på att städa vardagsrummet idag, jag städade och William levde rövare kanske jag ska skriva.

Han började med att välta ut ytterligare en blommkruka, denna gång på soffbordet. Tomas har tydligen varit duktig och vattnat den lite väl frikostigt för det fullkommligt rann ut jordblandat vatten över HELA bordet. Jippie;) Han såg lika förvånad ut denna gången som förra.

Efter att det var uppstädat (orsaken till varför städandet började, och ja jag var tvungen att städa hela huset efter detta) smet han in i hörnet mellan sofforna och stoppade vissna blad i munnen samt tuggade lite på sin farfars bröllopskort.

Så här fortsatte det hela förmiddagen, galen och vild men på mycket gott humör så han fick hållas. 

Sen var det tydligen något mycket spännande att titta på i/genom fönstret för dit for han i ett huj. Jag började dammsuga och ser honom bara i ögonvrån när det är något som inte riktigt stämmer... Når han inte lite väl långt upp helt plötsligt?

Jo, jag hade så rätt så rätt, han nådde lite längre upp än vanligt för han hade orndat sig en pall. Krypit och hämtat en kartong till ett pussel som ligger under vintrinskåpet i väntat på att bli ihopsatt (väntat länge nu ca 2 år, till mitt försvar så är det svart/vitt och bara en massa hus!!), puttat med sig den till fönstret och därefter helt enkelt ställt sig uppe på lådan!

Då nådde han ju faktiskt lite mer och kunde utförska allt det där spännande i fönstret;)

       

Han är inte dum den lilla killen! Blir dock lite orolig... Om han redan kommer på sådana lösningar vid 10 månaders ålder, hur kommer detta att bli när han blir äldre? Den dagen den sorgen eller hur är det man säger?;)

/Lela