Här kommer ett äkta tycka-synd-om-sig-själv inlägg. Men det är inte kul längre, har aldrig varit kul och kommer aldrig att bli kul. Men jag antar att det är vad det är, förstår bara inte varför...
Har sedan många år bakåt i tiden värk i mina handleder, framförallt i högern. Självklart högerhänt och väldigt högerhänt dessutom. Kan knappt hålla en penna med vänstern...
Värken har resulterat i en full pärm med sjukintyg, utredningar, röntgen utan att ha kommit fram till något av vikt. Har fått byta jobb, varit sjukskriven i långa perioder, negativt tänkande och det är en ständig kamp för att kunna utföra vardagliga saker.
För att då inte tala om den enorma påfrestningen det innebär både psykiskt och fysiskt att ständigt ha ont.
Fått beskedet slängt rätt i ansiktet att jag helt enkelt får lära mig leva med det eftersom de inte kan hitta orsaken till värken.
En annan läkare talade snällt om för mig att jag borde tänka mig för om jag funderade på att skaffa barn. "barn är en ergonomisk belastning".
Jag har lärt mig leva med värken, den har blivit min följeslagare genom livet. Lika bra att försöka bli vän med den som hänger med en 24 timmar om dygnet även om jag egentligen helst av allt bara vill strypa den långsamt så den får lida lika mycket som jag har gjort.
Vet mina begränsningar, vet hur mycket jag klarar av innan värken stegrar så mycket att jag bara blir sittandes med tårar i ögonen. Men det är inte alltid jag vill eller har möjlighet att leva efter dessa begränsningar. Ibland måste man utföra saker även om det triggar igång den ordentligt.
För visst måste det dammsugas, diskas, putsas fönster, handlas o.s.v? Kan inte förvandla mig själv till en porslinsfigur på pidestal bara för att slippa ha ont.
Och för den delen hade det inte hjälpt...värken hade hälsat på mig även där på höjden.
Den kommer och går i perioder och just nu är vi inne i en ordentlig period igen... Vad sägs om att använda handledsskena dag som natt, använda TENS ett par gånger om dagen bara för att orka/kunna ta hand om sitt barn? Kunna lyfta, bära eller bara leka med honom.
Nej just nu är vi inte vänner värken och jag utan bittra fiender!!
Vet att jag borde ta kontakt med läkare igen men vad ska det hjälpa för?
Jag kan inte/vill inte bli sjukskriven från att ta hand om min egna son , de kommer fortfarande inte veta vad som är fel, får inte äta värktabletter eftersom jag ammar (som inte hjälper nåt vidare ändå)utan det ända som kommer att hända är att karusellen startar om och kommer att gå runt, runt, runt.
Orkar inte med det just nu, har så mycket annat jag vill lägga min energi på!
Vill kunna använda min energi till att vara med i Williams utveckling, lära känna honom än mer och helt enkelt bara njuta tillsammans hela familjen.
Vet av erfarenhet att jag tappar fokus och energi varje gång det blir nya turer och utredningar. Dessutom är jag inte längre kopplad till någon företagsläkare längre eftersom jag är mammaledig utan får då vända mig till vårdcentralen där det bara finns allmänläkare vilket gör att åkturen i karusellen skulle bli dubbelt så lång.
Har helt enkelt inte tid med det just nu så jag får göra som jag brukar: bita ihop och kämpa på. Jag är starkare än värken och borde vinna över den någon gång i mitt liv!!
