William har ju det senaste börjat ta sina första stapplande steg här i livet.
Men det har varit svårt att locka några steg ur honom på hemmaplan där vi har riktig chans att öva, sätter sig mest på rumpan och tittande oförstående på mig och Tomas som ställer honom upp igen vilt viftandes med en leksak eller snutte någon halvmeter ifrån honom.
Men igår var Selma här hela kvällen och hon inte bara går utan springer omkring. Och det gjorde tydligen susen, han studerade henne nogrannt för att sedan ställa sig upp och helt på eget bevåg knata iväg några meter! Utan vare sig leksak eller snutte dinglandes framför honom. Så nu ska det övas för vad fötterna håller. Han tycker ju det är så roligt när han väl går, skrattar och flinar med hela ansiktet. Förmodligen stolt över sig själv.
Innan vi började med dagens lära-sig-gå-lektioner spenderade vi en dryg timme borta i lekparken. Smidigt med lekpark ca 50 meter bort, ungen på armen, spannen i handen och sen är man där. Vad som däremot slog mig när vi var på väg hem är hur skitiga barnen blir efter att ha lekt i sandlådan!! Tveksamt om jag kommer få de byxorna rena igen... Tips på bra sandlådakläder någon? Eller är det galonställ som gäller för att skydda kläderna?
Förutom de otroligt skitiga kläderna (som inte William verkade bry sig någe nämnvärt om) så var det en kul timme. Inte varit borta i lekparken någon längre stund innan, har inte kännts som att han fått så mycket ut av det förrän nu. Men det kommer nog bli fler besök så snart jag löst klädproblematiken.
/Lela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig innan du stänger dörren, ingen tycker om en fönstertittare;)