Det här med en hostande William hemma är inte helt enkelt. Han har så mycket energi så det är galet, ska bara busas, leka och ställa till jäkelskap hela dagarna långa. Visar med andra ord inga som helst andra symptom än hosta, inte ens en rinnande näsa.
Igår lyckades jag med nöd och näppe undgå ett par större katastrofer, den allvarligaste var när han fick tag på kattens svans när hon satt i fönstret och drog stenhårt rätt ner. En skrikande katt i fönstret, en skrattande William på golvet och en Iiiii-ande mamma på språng efter för att rädda det som räddas kunde. Hann inte fram i tid, katten försökte komma undan genom att krypa/springa bakom blomkrukan och lampan vilket inte gick så bra.
Det hela slutar med att både katten, blomkrukan och lampan far ner på golvet. Där står en nu ickeskrattande William som var en hårsmån från att få blomkrukan i huvudet.
Nu gick allt väl, William klarade sig och så gjorde även blomkrukan, lampan och katten.
Han uppför sig inte direkt som en sjukling vilket börjar få mig att tro att han inte är speciellt sjuk. Det är fullt ös medvetslös från det att man går upp till dess att man kryper till sängs på kvällen.
Hur kul som helst att busa runt med honom men jag har inte den energin eller fantasin för den delen för att kunna underhålla honom hela dagarna hemma. Så just nu längtar jag tills dess att vi kan åka ett par timmar till öppna förskolan och musiklekis så han kan leka av sig riktigt ordentligt!
/Lela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig innan du stänger dörren, ingen tycker om en fönstertittare;)