Sitter här i soffan, fortfarande vaken. Gäspat två gånger men det är allt, undrar om det kommer bli någon sömn för min del? Snart för sent att gå och lägga sig....
Undrar just om det är någon form av terapi eller möjligen krishantering kroppen sysslar med eftersom det är just inatt det inte går att sova? I vilket fall som helst så känns det dumt och onödigt, jag behöver min sömn för att fungera normalt vilket vore tacksamt när det vankas kalas senare idag. Det positiva är att katten hållt mig sällskap i soffan och jag lyckats pilla/klippa upp en del tovor på henne. Efter en stund tröttnade hon dock på mig, bet mig stenhårt i handen som tack och hoppade iväg.
William var mycket riktigt vaken innan, till slut gick det inte att ignorera honom längre utan var tvungen att gå in för att kolla läget. Det slutade med en gallskrikande bebis (får faktiskt kalla honom bebis ett par timmar till, sen blir han ett barn), en yrvaken sambo och en skrikande katt. Det var en stunds cirkus här runt tre-halv fyra tiden;) Men sedan en timme tillbaka har jag inte hört ett knyst från hans rum så nu sover han nog som han borde göra. Som jag också borde göra....
Undrar om jag ska gå in till sängen och ge det ett nytt försök? Få timmars sömn måste ju vara bättre än inga timmars sömn allls?
/Lela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig innan du stänger dörren, ingen tycker om en fönstertittare;)