Det var en slagen hjälte som vid tjugo över sju knatade in till sin säng och ville gå och lägga sig.
En slagen hjälte som under dagen hunnit med att dra på sig en lättare (än så länge) ögoninflammation, trillat ner från mammas och pappas säng två gånger på mindre än fyra minuter och nosa lite väl bra på soffbordets kant. Det sistnämnda resulterade i en sprucken näsvinge, en droppe näsblod och många stora krokodiltårar.
Här syns den spruckna näsvingen på en trött William.
Själv sitter jag nu i soffan och känner mig också ganska slagen. Tomas är iväg, igen. Denna gången är det Wien för något möte, kommer hem imorgonnatt igen. Någon mer än jag som tycker att han varit iväg och lämnat sin familj lite väl mycket på sista tiden? Detta är sista inbokade resan innan jul som det ser ut just nu iallafall så vi håller tummarna för det. Vet att han inte kan bestämma över alla resor själv och jag protesterar inte, vi klarar oss bra själva ett par dagar William och jag. Bara nu de sista veckorna som det blivit mycket, känns som vi knappt träffats alls, alltid är det något som måste göras eller åkas iväg på.
Så nu ska jag krypa upp i soffan tillsammans med min godisskål och chokladskål och bara kika på TV. Tycka lite lagom synd om mig själv;)
Slagen mamma, är hon också en hjälte kanske?
/Lela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig innan du stänger dörren, ingen tycker om en fönstertittare;)