Image Map

24 sep. 2008

SATC


Känns som en klyscha att sitta själv hemma i soffan och titta på massor och massor och åter massor av SATC-avsnitt. Men det gör ganska gott i själen.

Kanske inte snällt att säga men jag menar inget illa, just nu var det faktiskt ganska skönt att vara själv. Inga som ställer massa frågor om hur man mår som man egentligen inte har något svar på o s v. Ta inte illa upp men ibland kan det vara ganska befriande...

Men jag saknar honom. Inte så farligt ännu, är ju fortfarande uppe, blir värre när jag ska sova. Då kommer det vara otroligt ensamt. Men det är bara två nätter, tänka så så går tiden fortare. Älskar dig Tomas!!

Hos läkaren idag vet jag inte riktigt hur det gick, fick inget intyg med mig när jag gick iaf. Hon var tvungen att konsultera med min andra läkare...?? För vad? Jag har huvuvdvärk?!!! Hur svårt kan det vara? Min andra läkare har försökt behandla mina handleder, eller nja, egentligen inte, mer han som skickat runt mig till massa andra läkare. Vet inte riktigt vad han gjort själv egentligen, förutom att skriva ut mina sjukintyg. Ja ja det är väl någon form av byråkrati som jag inte riktigt förstår mig på.. Som så mycket annat i den sjukskrivna världen. Visste ni att det är sant det dem säger? "Att man behöver vara frisk för att orka vara sjukskirven." Det är så mycket som kryper in under huden på dig när allt och alla står emot känns det som. Man orkar inte det efter ett tag, det räcker lixom med att man inte är kapabel nog att utföra det jobb man är van vid.

Nej nu ska jag skicka godnatt till hjärtat mitt, om han inte redan somnat. Hård dag för honom, uppe tidigt för att hinna med flyget. Tala om för honom att han är det bästa som finns för mig!
Sen blir det nog en kopp lugnande the för min hals, ett paket näsdukar, lite choklad och ett par SATC-avsnitt till. Börjar inte förrän 14.15 imorn så än är det ingen fara.

/Angelica

P.S Husdjur som är sjuka är det värsta som finns, jag håller tummarna för att hon klarar sig!! D.S



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett spår efter dig innan du stänger dörren, ingen tycker om en fönstertittare;)