Vet inte riktigt hur det är tänkt att man ska hantera sånt här, folk måste ju gå igenom detta dagligen varför finner jag det då så svårt? Jag har aldrig gjort detta innan, detta är helt nytt för mig. Vet inte vad man kan förvänta sig, vad man kan räkna med osv.
Verkar så lätt för så många andra, varför är det så jävla svårt för min del då? Vad gör jag som alla andra verkar göra bättre? Var är skillnaden?
Allt verkar ju så lovande till en början och sen blir det bara knäpp tyst. Är det verkligen så det ska gå till? Är det så de gör för att slippa ge dåliga besked, låter allt rinna ut i sanden? Eller är det jag som går in i allt med alldeles för höga förväntningar? Men jag har å andra sidan en hel del som står på spel, mycket att gambla med för min del.
Fan jag vill inte må så här, vill inte ha medlidande heller egentligen. Det ända jag vill är att få ett nytt jobb... Så nu är det sagt, inget mer smusslande. Ett nytt jobb som gör att jag får energin tillbaka, glädjen över att få prestera. Fan fan fan... Tårarna bränner ordentligt.
/Angelica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig innan du stänger dörren, ingen tycker om en fönstertittare;)