Johannes Dahlander
13 mars 1985 - 29 oktober 2009
Ytterligare ett år har gått, tänk att tiden går så fort. Det jag skrev 2010 känns lika aktuellt idag. Ännu har ingen av oss raderat honom ur telefonen.
Efter jobbet idag blir det ett besök till graven och tända ett ljus för honom. Ett ljus för den som inte längre finns...
/Lela
Så sorgligt :( Kram!
SvaraRaderaTack, ja det är tragiskt när unga människor försvinner alldeles för tidigt.
RaderaVilken fin text du skrivit på inlägget från 2010. Kram från mig!
SvaraRaderaTack, det tog ett tag att skriva den. Inte för textens skull utan för att det var/är så känsloladdat.
RaderaJag beklagar verkligen sorgen. Och jag förstår vad du menar angående att inte radera honom ur telefonen. Jag har fortfarande kvar min pappas nummer i telefonboken fast han dog för mer än fem år sedan.
SvaraRaderaTack så mycket. Och detsamma, än så länge har jag mina föräldrar kvar i livet. Mor- och farföräldrar däremot försvann nästan allihop förra året. Tungt även om det är lättare att acceptera när de är äldre och kanske sjuka.
RaderaPå något galet icke verklighets förankrat sätt blir det så definitivt om man raderar hans namn. Känns bättre om han får leva kvar i den digitala världen i alla fall.
Jag har fortfarande kvar han på msn och hans meddelande på facebook! Nu märker man verkligen hur fort tiden går. När man tänker tillbaka var det som det var förra veckan man fick det där samtalet =/ Kram
SvaraRadera