Nattning har nu pågått i över 50 minuter, 50 minuter av ren och skär intervallträning. I sängen, ur sängen, i sängen, ur sängen, i sängen. Efter 30 minuter tappar jag tålamodet (eller förståndet, bara att välja) och drar ifrån honom både napp och snutte. Talar om för honom att nu är det färdig tramsat och han ska stanna i sängen. Det fungerade i ungefär 47 sekunder...
Efter 35 minuter får jag frispel, slänger honom tillbaka i sängen och ryter till att nu räcker det. Vad gör han då?! Han väljer att börja skratta åt sin kokande mor!! Gapskrattar som om han aldrig varit med om något roligare i sitt tvååriga liv!
Sätter mig på golvet för att vakta honom. "Mamma" låter det med sockerlen röst. "Mamma" låter det med spökröst. "Mamma" låter det med en bubblande glad röst. Ger upp, går ut igen för där kan jag inte sitta och vara förbannad på honom.
(Nu åkte precis alla gosedjur ut ur rummet, det bet visst lite grann för nu skrattar han inte längre)
Vad hände med min lilla rara, söta, snälla, gosiga pojk som snällt sa godnatt och sen snällt stannade kvar i sin säng tills han somnade?
Hur ska man hantera någon som konstant testar ens gränser enbart för det är kul när man blir arg/förbannad/förtvivlad? Jag har inte en jävla aning för jag misslyckas uppenbarligen kapitalt!
Förlåt men jag var bara tvungen att kräkas av mig lite, för hur underbart är det inte med ca 30 minuters egentid i soffan innan man somnar i ren utmattning?
/Lela
Åååh jag känner igen det där!! Vissa dagar går det jätte bra och vissa dagar pågår krig här hemma. Sen att det finns en liten till som blir jätte ledsen när storebror bråkar med mamma gör inte direkt lättare. Är det nu som man får igen för sina synder kanske??
SvaraRadera/// Tina
Usch jag vet inte Tina... Idag kände jag bara för att sätta mig ner och börja storböla:( Tycker att det borde vara tråkigt för de små att mamma är arg men jag har nog missförstått det för det verkar ju vara det roligaste som finns. Tror jag ska driva någon stackars kollega till vansinne imorn för att sedan börja gapskratta åt honom/henne bara för att se vad det är som är så kul.
RaderaHär hemma testas inte bara mammas tålamod utan man får även vredesutbrott för att man ska plocks ihop sitt lega, som görs varje kväll innan läggdags. Mycket skrik, tårar och "sluta mamma" när man säger att det inte hjälper, det ska plockas upp.. Haha testa med Håkan, han om någon är van ; )
RaderaLego, inte lega!
RaderaNej det är inte du. Terrible two's kallas det för på engelska. Det är bara att bita ihop för det går över. Lovar. Men det är jobbigt som attan när det pågår. Kram!
SvaraRaderaLite förtröstan att det finns ett uttryck för det, får googla det någon kväll när jag har mer energi i kroppen tror jag. Tack.
RaderaUsch, vad jobbigt :/ Hoppas att det blir bättre snart!
SvaraRaderaDet är inte den första trots perioden och garanterat inte den sista heller, klart att den går över. Helst igår kväll bara.
RaderaDu vet vad du har att se fram emot;) Men de är underbart goá därimellan och när de sover:)
Förstår dig precis... Men som sagt det går över. Klen tröst när man är mitt i det! Kam!
SvaraRaderaTack! Ja det går över och kommer nya duster istället, bara att samla energi och smarta lösningar. Just ikväll rann det nog över lite tror jag, överhettning hos nerverna.
RaderaÅh, det där kommer jag ihåg. Fruktansvärt frustrerande och det absolut värsta som finns är när dom hånskrattar åt en när man är arg! Nåja, kan trösta dig med att det går över.
SvaraRaderaTack och lov verkar det redan som om vinden börjar vända. Tre vändor uppe igår och två vändor uppe idag. Ibland kanske det faktiskt lönar sig snabbt att sätta gränser och visa vem det är som bestämmer;)
RaderaJag har inga barn själv men läste en gång ett svar i en frågespalt om ett liknande fall som jag tyckte var väldigt fint. Där påpekade "experten" (alltid oklart varför de är experter tycker jag) att barn som skrattar åt dig när du blir arg är väldigt trygga barn. Jag förstår att det är fruktansvärt frustrerande ändå, men kanske hjälper lite att påminna sig själv om. Barn som inte känner sig älskade och trygga skulle aldrig våga reagera med annat än lydnad (eller möjligen ilska).
SvaraRaderaOm den tesen stämmer så är sonen ett otroligt tryggt barn. Visst finns det en förtröstan i att tänka på det viset. Inte just där och då men absolut i efterhand.
RaderaJust det där går vi igenom nu... Vi blir arga och ryter och hon gapflabbar oss rätt i ansiktet.. undrade en stund om det var något fel på vår unge som inte blir ledsen om mamma och pappa blir arga men tydligen inte då.. Skönt att man inte är ensam...
SvaraRadera