Trodde verkligen inte att detta skulle påverka mig så mycket som det faktiskt gjort. Men de senaste veckorna har varit så frustrerande och tålamodsprövande att det snart inte finns någon energi kvar i kroppen.
Om dagarna är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen uppe, eftermiddagarna händer det ofta att jag nickar till i soffan så fort jag sätter mig ner. Nätterna är stört omöjliga att sova på istället, runt midnatt blir jag klarvaken och kan inte komma till ro.
Ångesten som kommer krypande varje kväll gör mig rastlös i hela kroppen. Helst av allt vill jag bara ligga i soffan under en filt, vräka godis och titta på repriser av gamla dåliga tv-serier dagarna och nätterna i ända.
Att överhuvudtaget ta sig upp ur sängen på morgonen kräver mer energi än vad jag egentligen har lagrat i kroppen.
Boven i dramat kallas för ovisshet. Att inte veta vad som händer och när det händer. Det kan komma besked imorgon som talar om att det är två veckor kvar att jobba. Det skulle kunna komma ett besked som talar om att det är två månader kvar. Vet liksom ingenting, bara att allting hänger i luften och att det är slut i mitten av sommaren.
Min nuvarande sinnesstämning påverkar givetvis allt runt omkring mig, familj, kollegor och er. Försöker så gott jag kan just nu att upprätthålla mitt vanliga jag, både i verkliga livet och på nätet. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra. Så nu vet ni hur landet ligger, om det var någon som hade undrat.
/Lela
Men.. måste vara så himla svårt.. kram på dig! Hoppas något besked dyker upp snart så den inre stressen kan lugna ner sig en smula.
SvaraRaderaÅh gud vad jobbigt för dig, det är klart jag förstår då. Men vi finns alltid här så tänk inte på det. Det viktigaste är du och din familj och din hälsa. Lägg den lilla energi du har kvar på det. Ut och gå om du orkar, det rensar hjärnan och man sover bättre. Hoppas du får ett besked snart och ett positivt sådant.
SvaraRaderaHåller tummarna. Kram!
Hoppas att det löser sig snart och att du får mer klarhet i vad det är som händer. Ta hand om dig själv! Dina bloggläsare kommer du ha kvar oavsett.
SvaraRaderaStyrkekramar!
Det är skitjobbigt sånt! Jag har själv haft det så i en period och det tog verkligen all energi, fanns inte minsta lilla gnutta kvar när dagen var slut, och alla helger gick åt till att nätt och jämnt få näsan över vattenytan inför nästa vecka... Så jag lider med dig!
SvaraRaderaDet enda jag kan råda dig till är att när situationen inte låter en få någon kontroll själv så får man ta kontrollen ändå. Bestäm dig för att nu är du arbetssökande, du letar nytt jobb och när du får ett så kommer du börja där. Att du har ett annat jobb (i två veckor eller två månader) är ointressant i sammanhanget, det är bara ett sätt att få en inkomst under tiden. Nu vet jag inte exakt vilka besked ni fått men är man uppsagd har man rätt att gå på intervjuer på betald arbetstid till och med, och ingen kommer knappast rynka på näsan åt att du letar jobbannonser när du får en stund över på jobbet. Gör jobbsökandet till din huvudsyssla och nuvarande jobbet till en bisak som inte är viktigt längre. Så du iaf tar tillbaka kontrollen över situationen, annars orkar man inte till slut.
Hoppas att det löser sig jättesnart och ta hand om dig själv under tiden, se till att du har energi till det som är viktigt på riktigt och gör saker som får dig att må bra! Många kramar
Många styrkekramar till dig. Har under 4 års tid haft olika projektanställningar och vikariat så jag vet precis hur det känns. Att inte veta vad som händer när resp. period går ut är hemskt, och att som i ditt fall inte ens veta NÄR det ska ta slut är ju än värre. Glädjen när jag fick en fast anställning för 1½ år sedan går knappt att beskriva. Jag håller alla tummar och tår att det löser sig för dig snart och att du åtminstone får ett besked. Borde finnas ett förbud mot denna ovisshet...
SvaraRaderaJag vet hur det är. Jag var bara varslad en vecka innan uppsägningen kom, och ovissheten är hemsk. Kram till dig!
SvaraRaderaFörstår dig precis. Kram!
SvaraRaderaUsch, vad jobbigt. Det är så hemskt när man inte vet vad som ska hända eller när. Lycka till och hoppas att det känns bättre snart.
SvaraRaderaLåter jättejobbigt! Jag är inne i en liknande period mentalt och jag tror att det får ta den tid det tar, alla har nog förståelse för att det är jobbigt, och har de inte det är det deras problem. Kämpa på och jag hoppas att det löser sig för dig med jobbet!
SvaraRaderaAtt leva i sån ovisshet fullkomligt suger musten ur en. Ibland är det bättre att få ett eventuellt dåligt besked än att inte få något besked alls.
SvaraRaderaJag känner inte dig personligen, men hoppas verkligen att du känner genom cyberspace att jag bryr mig om dig och förstår hur fullkomligt frustrerad och trött du är just nu. Kram från mig i mörka Småland.
Jag vet ju inte hur din situation ser ut, men efter vad jag har förstått här ifrån bloggen så kan jag säga att det är skamligt hur människor behandlas, att inte ens få ett besked är så himla dåligt! Jag förstår att det är jobbigt att gå runt och inte veta... Jag kan bara önska dig all lycka och jag tror att det löser sig, det mesta brukar göra det tillslut :)
SvaraRaderaJag har själv haft det så i fler perioder än vad jag orkar minnas... Priset jag fått betala för att få jobba med min dröm, dvs blommor... Ovisshet sugen! Hoppas allt löser sig och att det slutar med att det blir bättre än vad det var innan! Stor kram!
SvaraRaderaJobbigt med ovisshet. Ta hand om dig och din familj. Vi finns kvar här nu du har ork över till oss igen.
SvaraRaderaKram på dig!
/Eva N
Jag känner med dig! Vi går just nu i en dvala på mitt jobb, orderingången pekar nedåt och nere i maggropen tror jag att det kommer komma ett varsel men ingen vet något.
SvaraRaderaVi finns här för dig och vi håller tummarna åt dig!
Ovisshet är vansinnigt nedbrytande. Jobbar själv som timvikarie inom personlig assistans just nu och lever med ovissheten att inte veta när och hur mycket jag kan jobba kommande månad, om min brukare finns kvar imorgon eller någonting alls egentligen. Önskar att man slapp känna så. Känner verkligen med dig och vi finns kvar här när du orkar resa dig igen. Kramar.
SvaraRaderaOvisshet är så otroligt tärande! Själv levde jag, pga mitt ex's jobb, under flera år med flytthot, typ av varianten "flytt nästan vart som helst i landet med besked i morgon eller nästa år och så lite som två veckors varsel". Det är verkligen inget jag saknar så jag kan förstå att du måste ha det tufft nu. KRAM!!!
SvaraRaderaUsch, stackars dig! Hoppas att du får besked snart, när man väl vet vad man har att förhålla sig till brukar det bli något lättare att hantera. Kram!
SvaraRaderaFy, ovisshet är fruktansvärt jobbigt att leva med. Hoppas att du får besked snart och att det känns lite bättre då. Kram
SvaraRaderaVäljer att tacka er allihop kollektivt istället för en och en, blir bara massa upprepning annars.
SvaraRaderaTackar så väldigt mycket för all fina, snälla ord och uppmuntran som strömmat in. Jag vet att det kommer bli bättre och jag är långt ifrån ensam i detta läget. Vi är många som sitter i samma båt och mår ungefär lika dåligt allihopa. Var inte ute efter att få massa sympatier utan mer tala om hur landet ligger och varför ambitionen sjunker hos mig just nu.
Återigen, tack alla för snälla ord och fina kommentarer!
Usch, det låter verkligen jättejobbigt! Hoppas du snart får besked så du slipper leva i ovisshet längre! Kramar!
SvaraRaderaOch om du inte orkar med att blogga så mycket som vanligt så tycker jag inte att du ska pressa dig - vi finns ju här ändå.